caes

Blev inkallad till chefen på möte idag kl 14.
Sånt känns ju aldrig riktigt sådär mysigt och bra direkt.
Det första man frågar sig själv är väl typ,
"Vad har jag gjort för fel nu då?"

Hon började med lite kallprat onm hur jag mår, trivs osv..
Sen frågade hon om jag fortfarande var intresserad av att skriva på papper om fast jobb.
Hon har ju redan avgett ett muntligt avtal för länge sen,
men pga LAS och såna saker så har jag inte ännu fått skriva på nåt.
Vad svarar man på det...Ja Tack,gärna? =)
Hon sa dock att det innehöll ett krav...
Typ högskolekompentens,7.5p  *s*
Jag är alltså "tvungen" att plugga, på deras bekostnad....öööhhh...
Varför säga nej till sånt??!
Ojojoj, vad jag tänker kolla kurser nu ;-)
Högutbilda mig och skaffa en chefsposition kanske? hehe

Jaja, om några dagar får jag skriva på papper iaf,
och det känns jäkligt bra!
Hon nämnde nåt om lite humörsvängningar oxå förstås...
Va?? Who?? Me?? Aaaaldrig.....;-)
Det kanske e tur att vi aldrig ses privat isåfall??

Förklarade dock läget,
Det har varit mycket skit på jobbet,speciellt från en människa.
Sen har jag förbannat ont i ryggen vissa dagar,
då kan man lätt hålla leendet från läpparna.
Men jag brukar i regel aldrig vara sur,
bara se mindre glad ut.....

Whatever....jag är som jag är.
Bara att köpa läget eller avstå.

Back to work now...