Overkligt
Allt kanns fortfarande som en mardrom som vagrar ta slut.
Det finns sa mycket jag vill saga,
sa mycket jag vill skriva,
men jag orkar inte det nar allt jag skriver ser felstavat ut.
Vi tar det nar jag kommer hem.
Da vill jag aven aterge allt som har med brollopet att gora.
Men krafterna tryter minst sagt nu.
Jag alskar er alla
Sov gott, Pappa
Fucking Ego
Sjukt trött på ALLT!
Sova: Funkar fortfarande skitdåligt. Under "semesterveckan" preppade jag mig med lite extra sovpiller. Sov förvisso några fler timmar, men fortfarande långt ifrån bra. Känner mig slutkörd in i benmärgen.
Och veckan som varit, sen jag började jobba igen har varit värre än värst. Har sovit allt som allt 5 timmar sedan i söndags natt. Verkligen underbart!!!
Jobbet: Kommer tillbaka till jobbet, inte pigg och full av energi kanske, men glad att vara tillbaka. Men glädjen försvann minst sagt fortare än Clabbe kan säga "hur mår du", på sitt snabbaste sätt.
Får ta hand o tvätten till en av "mina" brukare. Just den grejen är ju inget problem. Men när jag kommer in till henne och ser BERGET med kläder, ja, då försvann fanimej all min arbetsgladje. Jag har alltså varit ledig i 9 dagar. Under dessa 9 dagar så har hon haft tvättstugan minst 3 gånger. Tror ni att de har orkat bemöda sig med att följa henne till tvättstugan 1 endaste jävla gång??? Hon har renbäddning av sängen 1 gång i veckan...tror ni att det fanns några skitiga sängkläder i tvätten??????
Man blir ju bara sååååååååååååååååååååååå jääääääääääääääävla less!
Hon är inte en person som vägrar eller gnäller. Hon hjälper gladeligen till att fixa med tvätt och renbäddning. De har förmodligen inte ens hjälpt henne med att påminna om att städa 2 ggr i veckan heller. Duschat har hon ju, OTROLIGT NOG, fått göra eftersom det fanns ombyten i tvätten för hela den tiden jag varit borta, det brukar annars vara standard att jag får göra det när jag kommer, fast jag jobbar kväll..för hon "vägrar"?? Inte en endaste av mina kolleger orkar fan joobba på riktigt. Enda gången de låtsas göra något vettigt och inte hänger framför datorn eller i telefonen är när chefen är nere hos oss. Näe, då springer de runt som små ihärdiga råttor och ska visa hur jäävla bra just DE är på att jobba. Sen har de mage att klaga på andra? Näe, fyyyyy faaaaan, vad irriterad jag blir!!!
Det gjorde inte humöret bättre igår,
när man själv fick springa runt som ett skållat ollon medans de andra 2 satt och gjorde nada på kontoret.
Drämde in disken och frågade spydigt om det gjorde nåt om jag gick och tog en cigg. Jag sket förvisso i att vänta på ett svar och gick iaf...
Usch...känner hur ilskan, irritationen och frustrationen börjar bubbla i mig igen..mäste fan ta ett snack med bossen tror jag. Orkar inte ha det såhär iaf, inte när jag inte får betalt för det!
Måsten: Jaa...bröllopet närmar sig med fetkliv. Dagarna går alldeles för fort! Fast ändå...det känns som om vi har läget rättså bra under kontroll ändå =) Hoppas jag...
Pappas sjukdom: Tar mig in vidare på gårdagen... När jag precis hade samlat mig för att kunna gå in till mina kollegor igen så ringer min far.
Det enda jag från början hör i luren är en så hjärtskärande gråt, så att mitt hjärta nästan stannar.
Han är ledsen, rädd och lämnad helt ensam efter ett besked om att den där jävla förbannade cancern har spridit sig igen. Han känner sig dödsdömd och ber oss alla barn att komma för ett sista farväl. Jag försöker lugna honom, medans jag själv bryter ihop, och jag kan lova er, att det är en jävligt svår uppgift....
Lovar att komma så fort jag kan, säger att jag älskar honom och att vi måste fixa det här på nåt sätt, och sen lägger vi på. Sen bröt jag ihop ordentligt. Tårar rann, andnöd och en kropp som kändes som den skulle skaka sönder. Vad i helvete gör man liksom? Kan han inte bara få liiiiiite jävla lugn och ro nån endaste jävla gång??
Chefen kom in och pratade lite med mig. Sa att hon skulle skjutsa mig dit på en gång om jag ville, att jag åtminstånde skulle gå hem.Att jag skulle vara ledig imorrn (läs idag) Hon var gullig till tusen.
Ringde bror efter en stund. Pappa skulle ringa honom oxå, men hade inte gjort det än. Bror som precis skulle på tjänsteresa, ställde in det och kom och hämtade mig istället, och lillasyster, sen åkte vi upp till pappa.
Han var fortfarande ledsen och grät flera gånger. Vi syskon fick iaf prata med inte bara en, utan 2 läkare efter varandra, och pappa var med under det sista samtalet. Den/de nya metastaserna finns i ländryggen. De ligger såpass till att de trycker mot benmärgen och på så vis stör nerverna, som i sin tur leder till all den värk han på siståne haft i rygg & ben. De har som mål att strålbehandla detta så fort det blir möjligt, och då kommer pappa, förhoppningsvis, att slippa smärtan iaf. Det är ju bra men allt känns för jävligt ändå.
Om brukarna kännner såhär när de mår dåligt, då kan jag med all säkerhet säga att jag vet hur mina brukare känner sig i sina värre skov av sin schitzofreni, för jag känner mig förbannat schitzofren just nu. Ena sekunden lycka, nästa sekund total misär.
Hur fan pallar folk att leva såhär?? Vill bara rymma från hela skiten!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Om jag ska lämna allt det onda för att övergå till något trevligare kanske?
Fast även det gjorde förvisso jävligt ont i drygt 21 timmar för 12 år sedan... ;-)
Mitt lilla hjärtegull Fliszan blir ju faktiskt hela 12 år idag!
Det är sjukt vad tiden går fort!
Tur är ju ändå att det bara är barnen som blir äldre;-D
Hon har fått en hel drös med fina presenter, både idag och i söndags när hon firade sin födelsedag hemma hos Staffe. Usch, vad bortskämda barn man har egentligen!
Fast det gör inget. Jag har som avsikt att alltid försöka ge dem det mesta möjliga.
För det var inte jag bortskämd med. Inte förrän jag började tjäna mina egna pengar iaf...
Har skrivit nog för ikväll. Dusch och försök står på schemat nu.
Tack & godnatt
Tillbaka till verkligheten...
Semester???
Har rusat runt som en tok i massor av affärer hela dagen, för att hitta sånt som fattas.
Fast jag tror att jag fått ihop det mesta nu faktiskt, och det känns väldans bra! :-)
Fast kroppen verkar inte må så bra.
Benen värker, magen låter, ögonen svider och huvudet sprängs snart.
Har tagit en varm dusch i bristen på ork att ta ett hett bad och ska snart krypa i säng.
Helgen gick fort som vanligt.
I fredags var det dags för Stefans svensexa =)
De kidnappade honom tidigt på morgonen på väg till jobbet.
Gissa om han blev snopen! hehe
Det blev frukost ute på Lida, där han skulle ha fått bada och tagit baddaren,
men i brist på väder så fick det bli Huddinges badhus, och då med riktiga simlärare som såg till att han fixade baddaren "på riktigt", iklädd endast en borat dräkt *asg*
Sen flöt hans dag på med bowling, ögonbrynsnoppning, middag osv...
Ramlade in full som en kastrull hemma på morgontimmarna, men glad & nöjd :-)
Jag & Nenny satt och fnulade lite på bordsplaceringen när "gubbarna" var iväg.
Jäklar var svårt det är!!!
Men jag tror att vi har fått ihop det ganska så bra nu iaf. Den fick godkänt av älskling.
På lördagsmorgonen bar det av till Vällingby,
där jag lämnade min klänning för att bli uppsydd. Fick ett sms samma kväll om att den var klar,
så på söndagen hämtade jag den. Ååååååeeeeeee....den är sååååååååååååååå fin!
Vill gifta mig nu!
Men jag får vänta 19 dagar till......
Jahaaa....finns det någe mer att berätta?
Verkar inte så...det står iaf helt still i skallen.
Imorgon tänker jag ta sovmorgon!
Hoppas jag. Sen ska jag mest bara ta det lugnt. Hoppas jag.
Måste köpa skor med och till barnen bara...men det blir ju på eftermiddagen =)
Nattinatti
Man kan ju bli vansinnig för mindre...
Möhippa
Dagarna rusar fram och jag hinner inte riktigt med!
I fredags var det visst dax för möhippan!
Jag hade gjort upp värsta planerna om att åka in och testa & ta hem min underbara klänning,
men det blev uppskjutet genom att bara öppna dörren till mitt hem efter jobbet.
Ett rungande "SUPRICE!" av 10 glada brudar mötte mig innanför dörren!
Eva, Madde, Tessan, Tina, Jessica, Jennifer, Paula, Sanna, Jeanette, Stina & självklart Jenny,
hade fixat och trixat under dagen, dessa underbara människor!!! ( och även om du inte var med Camilla, så hörde jag att du hade varit med och sponsrat, gulle dig!!)
Fick en rejäl chock, tårarna sprutade, kroppen skakade, fick ett glas champagne i ena handen och en packlista i andra. Hade 10 minuter på mig att fixa packningen.
Sen fick jag en kasse med kläder & skor, som jag oxå fick 10 minuter på mig att byta om till.
Och vilka kläder! Hahaha, jag har nog aldrig varit såååå jävla rosa i hela mitt liv!
Fick en spargris i ena handen, en färdigpackad Björneväska i den andra
och en tillhörande skylt att hänga runt halsen med texten:
"Bidra med en peng till min fantastiska bröllopsklänning
För jag vill inte behöva gå klädd såhär på mitt bröllop.
Tack!"
Sen traskade vi igenom hela Tumba C till pendeltåget. Många skratt blev det på vägen!
På tåget fick jag gå runt och skramla med bössan. Fick lite napp, men mest en massa blickar *s*
Rättså pinsamt var det förstås oxå, men det var ju bara att bita ihop, le litegrann och dricka en skvätt ;-)
Hoppade av på Söder, käkade lite mat, och sen blev det lite jobbigare...
Rätt som det var fick jag öronproppar, hörselkåpa och ögonbindel.
Sen sprang de runt med mig.
Stannade till, fick en cigg, sen slog jag i benen. De glömde visst att säga till att jag skulle lyfta på dem typ en halvmeter för att komma in i (fick jag veta sen) stor taxi.
Åkturen i den kändes mest som ett evigt snurrande och skumpande,
men till slut var vi framme vid "slutdestinationen" och jag fick äntligen ta bort alla grejer så att jag kunde höra & se nåt igen...och vi var på Birkaterminalen! Woohooo, kryssning liksom!
Innan påstigning var det tullkontroll,
och den fastnade jag ju såklart i!
Förstå hur pinsamt det kändes när de öppnar min Björne resväska, och överst på bomull,
i den ligger en sån där snorre med drickbart i. Han lyfte försiktigt på bomullen och hittar en banan,
2 redbull, handbojor med rosa ludd, en smoothie & nötter.
Han skrattade lite och sa bara " Det ser ut som att du får fullt upp ikväll" och så fick jag gå...hahaha
På båten fick jag lite olika uppdrag, förutom pengainsamlandet, som faktiskt blev nästintill 1900kr till slut,
en var att få klippa av tvättlapparna från killarnas kalsonger,(20st), samla 20 autografer på 10 min, och sen att få 3 män att bjuda mig på en drink. Vid kvällens slut så hade jag nog lyckats med det mesta.
Fick även sjunga lite, vilket ledde till att jag tappade bort min röst ;-D
Fick i efterhand höra att fler uppdrag var planerade, men glömdes bort,
vilken otur typ....eller not! ;-)
Ett sagolikt dygn! Missar säkert att skriva om en hel massa,
men å andra sidan,
de flesta som läser det här var ju ändå med ;-D
Tack för två av de bästa dagarna av mitt liv! Älskar er! <3 <3 <3
Annars då...?
Pappa ligger inne igen. Hann vara hemma i 9 dagar den här gången.
Har höga infektionsvärden, feber & skitont i ryggen.
De misstänker att det eventuellt kan vara en ny metastas.
Bakslaget jag väntat på, kom ungefär i det ögonblicket som läkaren sa det.
Vad mer kan man säga?
Det får faaaaan vara nog nu!
Ingen av oss vill ha det såhär.
Enough is enough liksom...
Själv är jag lika slut som en uppklippt tandkrämstub efter den här veckan.
Först party heeeela helgen,
sen ingen sömn på hela veckan kombinerat med fullt ös på jobbet.
Jag har nog varit allt utom genomtrevlig.
Sätter min tilltro på att jag får sova lite mer snart, annars pallar jag fan inte nåt.
Ikväll har vi haft besök av Tarzan.
Vi har fnulat lite på musiken till bröllopet.
Känner på mig att det här blir jättebra!
Känner oxå på mig att det är dax för en dusch & sen sängen.
Imorgon är det danskurs kl 10 i Södertälje & på kvällen fest i Gnesta.
På söndag jobbar jag kväll och sedan rullar det på mån-fre.
Men efter fredagens arbete är jag iaf fri & ledig i 9 underbara dagar!
Då ska jag passa på att vila upp mig, ordna med "allt det sista" & försöka
skaffa mig lite brunare nyans på kroppen. Sen jag var nere i E-tuna sist,
så har jag lyckats skaffa mig ett "vitt linne" på ryggen.
Inte så snyggt kanske, med tanke på att jag ska vara baraxlad...
Jaha, nähe...det var väl allt för ikväll
Puss på er alla underbara människor i mitt liv! <3
Vackra Slandö
Jag, Stefan, Bror & Nenny.
Tänk att få äga denna underbara ö,
och få ha den för sig själv!
Vi åkte dit för att reka lite inför bröllopet.
Och jag TROR iaf att det kommer att funka,
även om det skulle vara typiskt svenskt skitväder :-)
Det enda jag riktigt önskar är åtminstone uppehåll mellan 15.00-15.30....
Bara en ynka halvtimme av evigheten,
det är väl inte så mycket begärt?
Vi bastade, och iaf jag, badade (10 grader), åt gott och trivdes med varandra.
Jag kanske blev lite väl dragen ett tag,
men det ordnade upp sig något med badet & en powernap ;-)
Alla bitar börjar falla till plats & det känns ju såklart bra.
Såååå, pessimist som jag är, så väntar jag på bakslaget.
Och det blir väl klänningen, eller nåt.
De har fortfarande inte ringt, och då blir man ju orolig.
Men, men...vi får väl se.
När det gäller gästerna....tjaaaa...vad sääger man?
Släkten är värst? ;-D
2 återbud, so far,
men fortfarande typ bara 17 som svarat...
Tiden för O.S.A har förvisso inte gått ut än,
men gör det om 2 dagar.
Om alla behagar svara,
så får bror ett par hektiska dagar ;-)
Imorgon får pappa äntligen komma hem igen,
Skönt för oss alla, men mest honom själv, kan jag tro!
Han var så glad & peppad när jag kom dit idag.
Måtte han bara få må bra nu,
längre än en vecka iaf,
och få börja leva lite igen!
Det behöver både han & vi andra!
Nu ska jag ta ett snabbt varmt bad,
och väänta på att Stefan ringer från Luleå.
Har ju som"vanligt" en arbetsresa....
Tycker att jag,
som jobbar för en snål kommun, med stora sparkrav,
borde vara värd en alldeles egen resa,
ungefär efter var tredje gång...
Eller vad säger ni?
Jag...
Kan inte hjärnan bara gå i ide?
Hela tiden.
Vill bara sova.
Somna in.
Ja, inte dö förstås.
Försökte glädja & överraska idag.
Brukar inte vara så bra på det.
Och inte idag heller tydligen.
Och det visade sig vara så jävla helt fel
och inte värt mödan.
Så jävla tråkigt att aldrig bli motbevisad.
Vill bara lägga mig ner och grina & sova.
Är så jävla trött, ledsen & besviken just nu.
Och värre kommer det att bli.
Facket är färdig med sina förhandlingar.
Och jag kommer som vanligt inte få ta del av röv-slickar-potten.
Det suger fetröv....
Meeeen....
det som inte dödar, det härdar.
Jag måste vara gjord av titan........................................................................................
Come,
and just take me away....
MIN ÄLSKADE MOSTER
Och jag hann inte ringa henne innan klockan blev för mycket.
Men jag hoppas & tror att hon vet,
Att hon Är Guld Värd För MIG!
Hon har alltid funnits där för mig,
på Alla sätt och vis.
Hon är värd så mycket mer än ord kan förklara,
så jag tänker inte ens försöka.
Jag älskar dig Moster!
Puss & Kram
http://www.youtube.com/watch?v=7i5Q4w_b3v4
Den här får mig alltid att tänka på barndomstiden & mina semestrar med moster + familj...
Försöker finna ro...
Och det är inte alltid så lätt.
Idag bröt nån ihop, nån som jag alltid känt varit starkare än jag.
Kanske inte i alla sätt, men på många.
Och jag kände...för första gången på många år,
vad fan kan jag göra åt det?
Istället för "Vad ska jag göra åt det?"
Och i misären kände jag....ja, vad fan aka jag säga...?
Jag kände mig NÖJD över MIG SJÄLV,
för att jag inte bara som vanligt släppte allt för nån annan.
Men i efterhand kommer herr Ångest, oxå han egentligen med stora bokstäver,
och frågar hur jag kan göra så??
Fast jag vet att personen var i goda händer, så jag borde kunna porta herren.
Fast det är svårt. Sååå jävla svårt.
Ensamheten.......Kent......
De säger så mycket som jag skulle vilja säga till allt & alla.
Pratade med nån ikväll.
Nän jag inte pratat med på typ hundra år.
Någon som gett mig mycket, utan att ens finnas där, egentligen.
Du & jag Döden...
Du vet, & jag vet, att du finns.
Tack
Nog med sentimentalitet...
Stefan vandrar upp & ner i trappen & kan inte sova.
På återseende...eller läsande kanske?
Kom låt oss gå härifrån
Låt oss resa någonstans
Resa långt härifrån
Låt oss bli dom som försvann
Tala är silver, Tiga är guld...
När ska man gå efter det ordspråket egentligen?
Var hos A idag.
Var ärlig och sa hur jag kände.
Att det är svårt att prata, att öppna sig,
att man känner sig som en förrädare när man berättar vad man tycker.
Att det är jobbigt att lämna ut sig.
Att vara svag.
"Jag kan själv" ,
har alltid varit mitt motto här i livet.
Att vägra tillförlita sig på nån annan.
Man blir bara sviken, besviken & bedragen.
Det är iallafall min erfarenhet.
Jag hatar att känna mig svag!
Vi pratade iaf om det här,
och jag kanske har fått lite fler synsätt på det hela.
Det sitter långt inne,
och det kommer att dröja,
men en vacker dag kanske jag till och med kan be om hjälp.
Jag har ju ändå kommit en bit på vägen...
Hälsade på pappa innan jag åkte till A.
Han var pigg & fräsch.
Vi snackade lite allmän skit och fikade.
Troligen får han komma hem nångång nästa vecka,
det får tiden & prover utvisa....
Skönt att se att den största smärtan verkar vara borta!
Ringde och frågade efter min klänning idag.
Den har inte kommit än,
men borde enligt expediten vara på ingång vilken dag som helst!
Lovely!
Tänk att det bara är 2 månader kvar...
Tiden går alldeles för fort....
Ska göra som barnen nu, tror jag.
Borsta tänderna & försöka sova.
Känner mig helt urholkad...
Du vet inte var jag varit
Du vet inte vem jag är
Vet du alls vem du varit?
Vet du ens vem du är?
Sovmorgon...
Ja, det blev det imorse.
Sov kasst & var skittrött när klockan ringde.
Snoozade, trodde jag, men så var visst inte fallet.
Vaknade av Fliszans dörr när hon öppnade den.
Och klockjäveln visade på 07.02.
PANIK!
Jag trotsade dock klockan...
Hann få i mig ett par klunkar kaffe,
fixa hår & ögon, och var på jobbet bara 4 minuter sent.
Och det är faktiskt bra gjort av mig,
med tanke på att jag började 07.30...
Seg dag, men ganska lugn.
Bestämde mig för att ta en friskvårdstimme och slutade tidigare.
Och det inte bara lite...
Måste för övrigt in och ändra mina timmar i teamplan förmodar jag...
Var helt säker på att klockan var 14.30 när jag gick.
Den på kontoret MÅSTE ha varit det!!
Sa hejdå till både kollegor & brukare,
och ingen verkade reagera nämnvärt.
Inte förrän jag kom till HS för att hälsa på pappa insåg jag mitt misstag.
Jag hade gått redan halv 2, en hel timme för tidigt! haha
Och till HS hade jag ju åkt helt jävla förgäves.
Helt sjukt! Pratade med pappa max 25 minuter tidigare och sa att jag skulle komma.
Men när jag väl kommer dit,
så hade han nyss åkt ner på op.
De har opererat in en slang som ska underlätta provtagning, dropp & sånt,
eftersom han är så svårstucken.
Sköterskan sa att det kanske kunde ta en timme eller så,
och att jag skulle vänta / komma tillbaka.
Bad henne bara hälsa honom att jag varit där.
Orka åka fram & tillbaka....
Nu har jag tagit mig ett hett bad & en kall öl.
Glor lite på nätet och gör mig klar för sängen.
Är helt jävla off.
Imorgon bitti står det träning på schemat på morgonen,
sedan skulle det ha varit ett läkarsamtal med pappa, som tydligen blev inställt idag.
Så nu har jag tagit ledig från jobbet helt i jävla onödan.
Fast det kan iofs vara bra. Är ju så trött ändå.
Och imorgon em väntar ett nytt samtal för mig...
Tack & hej
böcklingpastej
Slutkörd!
Det är så jag känner mig.
All over. Slut.
All energi är som bortblåst.
Huvudet orkar inte med alla tankar.
Kroppen orkar inte med i tempot.
Känner mig död både psykiskt & fysiskt.
Det är maj.
Det är min månad, vår månad.
Min & Stefans.
När vi brukar rymma bort en vecka från allt,
och bara finns till för varandra.
Ge varandra ny ork, ny lust, ny energi...
Hade det funnits en gud,
så hade han sett till att jag vann något på trisslotten jag köpte idag.
Jag vill bort.
JAG MÅSTE BORT!
Det är underbara veckan i maj som vi,
brukar få en välbehövlig paus ifrån allt.
Så blir det ju inte i år,
och jag undrar, verkligen undrar, på allvar,
hur jag ska orka med allt utan denna återhämtnings paus?
Det är den som gett mig kraft & ork att fixa & trixa de senaste åren.
Den som gett mig en liiiten frist ifrån alla måsten.
Och hade gud funnits,
så hade han vetat att det här året,
heeeela det här jävla året hitills har varit en stor prövning för oss alla.
Och att jag hade varit väl förunnad en vecka från allt runtomkring.
Det är vi alla, inte bara jag,
men jag kan ju bara prata för mig själv...
Pappa mår iaf hyffsat bra.
Han rör på sig och har kommit tillbaka till "sin" avdelning.
Men inte ens där vågar jag slappna av och glädjas helt.
Väntar fortfarande på att de ska svepa undan våra ben när vi minst anar det.
Jobbet...
Ja, vad fan ska man säga??
Man jobbar arslet av sig hela dagarna.
Man gör allt för att göra alla nöjda.
Men allt som oftast är det tydligen inte gott nog,
inte tillräckligt mycket, inte tillräckligt bra.
Nån löneförhöjning syns inte till,
men det spelar ingen roll.
Kommunen sparar, och hur hårt jag än jobbar,
hur mycket mer energi jag än lägger ner än många andra,
så ligger jag ändå lägre än dem.
Jag älskar mitt jobb,
men jag skulle gärna vilja bli belönad i lönekuvertet, hellre än
med tomma ord då & då, om vilket bra arbete man utför.
Bara för att man gått en kurs i ledarskap eller nåt...
Eller raka motsatsen annars.
Att man inte gör allt på en gång bara för att nån tycker det.
Fy fan, så less jag blir.
Jag vill bort, jag vill bort, jag vill bort, jag vill bort, jag vill bort, jag vill bort, jag vill bort, jag vill bort, jag vill bort, jagvill bort, jag vill bort, jag vill bort, jag vill bort, jagvill bort, jag vill bort, jag vill bort, jag vill bort, jag vill bort...
Jag måste få komma ifrån!
GE MIG STYRKA!
Röd, rödare, rödast...
Röd:
Kärleken till familjen.
Pappa mår efter omständigheterna ganska bra.
Hälsade på honom en sväng tillsammans med alla syskon igår.
Han såg rättså svullen ut i ansiktet & var väl lite medtagen,
men det är överkomligt. Får se hur länge han blir kvar nu,
och hur mycket av smärtan som försvinner.
Mycket eller helt är ju en väldigt hög önskan!
Rödare:
Bröllopet närmar sig med stormsteg.
Börjar till och med känna mig lite nervös...haha..
Det är så mycket som måste klaffa.
Hur ska man hinna med allt?
Fick massa presentkort på Interflora idag.
Till brudbuketten.
Har glott på bilder så ögonen håller på att trilla ur sina hålor.
Men det ordnar sig säkert.
Fick för övrigt en biljett till Peter Lemarc i höst, i present <3
Rödast:
Får nog bli kvällen/natten i Gnesta igår tills idag.
En massa genomtrevliga sossar samlade,
massa öl, en utsökt 25-åring & en god cigarr,
Internationalen på högsta volym på karaoke,
Mer rött än så går det knappast att få det ;-)
Nu är jag lagom sliten och ska nog lägga mig & kela med kudden.
Kanske tänka över en del dumheter...
Jaja, man lever bara en gång,
och det är här och nu!
Upp till kamp emot kvalen.
Sista striden det är,
ty Internationalen
till alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen.
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Med oro i hjärtat
Pappa ska opereras imorgon bitti.
Steloperera nacken, närmare bestämt.
Metastasen och andra förändringar har gjort hans nacke skör.
Det är därför han har sån smärta,och svårt att röra sig.
Hälsade på honom tidigare idag.
Han var ganska lätt i sinnet ändå.
Men han uttryckte också sin rädsla över operationen.
Och även om jag inte sa det till honom,
så är jag ganska rädd jag med.
Allt har ändå gått ganska "smärtfritt" ett tag.
Även om han åkte in på sjukan igen.
Jag väntar bara på att de ska komma och sopa undan benen för oss igen.
Från ingenstans, just när lugnet börjat lägga sig lite.
Nerverna kommer att ligga utanpå kroppen imorgon.
Vid minsta signal från telefonen så kommer man väl att studsa som en pingisboll.
Kan inte allt bara bli som vanligt igen???
Jävlars, nu blixtrar det och åskar som attan,
Hurra! Sommaren är på ingång!
Idag är ingen vanlig dag...
Och den har varit bra.
Bättre än bra faktiskt, men jag vill ju inte skryta ;-)
Har fått en hel del fina ord, tankar, kort, sång och presenter.
Finast av allt är nog på nåt sätt Tessans kort.
Det värmde så grymt mycket!
Tack för det vännen!!! <3 <3 <3
Nej, hon läser inte ens min blogg, så jag smörar inte!
Dagen har varit fin & bra, trots att jag jobbade kväll,
och trots att jag slutade senare än jag skulle.
Några nya rattar blev det dock värre inte *hrmpf*
Annars?
Tjaa...livet går sin gilla gång.
Pappa har bestämt sig,
och jag står bakom beslutet oavsett.
Jag bara hoppas & ber att inget går snett!
Sixten är hemma hos oss igen,
och han har lyckats städa bort en blomma....2 eller fler.
Men de hade ju ändå gjort sitt, så jag är tacksam för hjälpen ;-)
Jahaaa...mycket mer än så kommer jag inte på att skriva.
Behöver en rejäl natts sömn, närhet, och som omväxling en angenäm dröm kanske?
Godnatt och tack för att ni finns!
Puss på er
Tid… du är dig inte lik
Min knutna hand i fickan
Sömn… jag kräver ingen sömn
Jag vrider mig på nålar
Om du var här
Om du var här
Om Jag var där
Om du var här
Idag, igår
Om du var här
Inuti & utanför
Om du var här
Idag, igår
Tid… allt ska bli som då
Jag nöjer mig med tystnad
Språk… jag behöver inget språk
med tiden på min sida
Om du var här
Om du var här
Om Jag var där
Om du var här
Idag, igår
Om du var här
Inuti & utanför
Om du var här
Idag, igår igen
Tid… & all min energi
slösar jag på nålar…
Ett Löfte...
Idag har jag avgivit ett löfte.
Ett löfte som jag inte vet om jag kommer att kunna hålla.
Ett löfte som gjorde att mina ögon blev tårfyllda.
Ett löfte som gjorde klumpen i magen ännu större.
Ett löfte till min far.
Han sa:
"Vad som än händer, hur det än går,
Lova mig att ni gifter er i som ni ska i sommar"
Vad svarar man på det?
Hur ska jag kunna lova nåt sådant?
Men jag gjorde det, med bävan och ångest.
Jag hoppas innerligt att jag inte sviker honom.
Hur kan han veta hur mina tankar har vandrat?
Mellan hopp & förtvivlan, mellan glädje & sorg.
Hur jag faktiskt allvarligt har funderat på att ställa in allting?
Hur??
Känner mig trött, ledsen och jävligt låg nu
Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så
