Hemma igen...
Nu har man äntligen kommit hem igen.
Måste ju säga att det är ganska värdelöst att ett såpass stort sjukhus som St Göran,
inte har trådlöst internet!
hade ju packat med mig lapen, men till vilken nytta då liksom?
Och surfa....det hade jag kanske kunnat göra med mobilen,
om den hade varit något nyare modell kanske.
Varenda sida som jag ville ha fram var för stor???
Surt, sa räven...
Allt har iaf gått väldigt bra, än så länge.
Vaknade första gången vid halv 10 efter narkosen i tisdags morse.
Fick en massa sköna smärtstillande sprutor och försvann ett par timmar till.
Kl. 12 fick jag låna deras telefon så att jag kunde ringa barnen och säga att allt hade gått bra.
Alla andra fick vänta på besked några timmar till.
Strax före 2 fick jag komma upp på avdelningen och träffa flera trevliga sköterskor=
mer morfin ;-)
Fick ha rummet för mig själv första natten vilket var väldigt skönt.
Stefan kom med ett fång jättevackra rosor och böcker...gulleplutt!
Blev kollad varannan timme dock, så det blev inte så mycket sömn.
Dagen efter fick jag börja dela rum med en annan tjej som hade fått samma op.
Hon har mått betydligt sämre än mig hela tiden.
Jag har förvisso haft ganska ont, men hon spydde typ hela tiden...
Fick dock mycket mindre smärtstillande hela gårdagen.
Fick ju en hel del samtal av er igår och lät jag sammanbiten så beror det nog på smärtan.
Var nog lite sån när Stefan var och hälsade på oxå.
Jag ber om ursäkt för det, till er alla som ringde!
Jag blev väldigt glad, även om det kanske inte hördes!
Smärtan igår kväll gjorde att jag beslöt mig för att medicinera mig själv.
Efter att jag fått min "nattmedicin" så tog jag även en egen Imovane.
Fick några timmars välbehövlig sömn, helt underbart!
Vaknade tidigt.
Det finn ju inte så grymt mycket att göra på ett sjukhus så jag packade mina grejer
och gjorde mig iordning. Kl 07.00 var iaf jag färdig för hemgång...
Men det tog några timmar mer än så förstås.
Men efter utskrivningssamtal med Calle, som för övrigt sa att han lämnade kvar iaf 1.5 meter humor,
samtal med sjukgymnast och ett med dietisten så fick jag äntligen åka hem.
Tina hann hälsa på och säga hej innan. Tack för besöket =)
Och här sitter jag nu.
Mår aningens illa.
Vet inte om det är för att jag ätit för mycket eller för lite.
Får försöka dricka nåt och sen gå och lägga mig.
En ny dag imorrn.
Tack för alla samtal och lyckönskningar!
Måste ju säga att det är ganska värdelöst att ett såpass stort sjukhus som St Göran,
inte har trådlöst internet!
hade ju packat med mig lapen, men till vilken nytta då liksom?
Och surfa....det hade jag kanske kunnat göra med mobilen,
om den hade varit något nyare modell kanske.
Varenda sida som jag ville ha fram var för stor???
Surt, sa räven...
Allt har iaf gått väldigt bra, än så länge.
Vaknade första gången vid halv 10 efter narkosen i tisdags morse.
Fick en massa sköna smärtstillande sprutor och försvann ett par timmar till.
Kl. 12 fick jag låna deras telefon så att jag kunde ringa barnen och säga att allt hade gått bra.
Alla andra fick vänta på besked några timmar till.
Strax före 2 fick jag komma upp på avdelningen och träffa flera trevliga sköterskor=
mer morfin ;-)
Fick ha rummet för mig själv första natten vilket var väldigt skönt.
Stefan kom med ett fång jättevackra rosor och böcker...gulleplutt!
Blev kollad varannan timme dock, så det blev inte så mycket sömn.
Dagen efter fick jag börja dela rum med en annan tjej som hade fått samma op.
Hon har mått betydligt sämre än mig hela tiden.
Jag har förvisso haft ganska ont, men hon spydde typ hela tiden...
Fick dock mycket mindre smärtstillande hela gårdagen.
Fick ju en hel del samtal av er igår och lät jag sammanbiten så beror det nog på smärtan.
Var nog lite sån när Stefan var och hälsade på oxå.
Jag ber om ursäkt för det, till er alla som ringde!
Jag blev väldigt glad, även om det kanske inte hördes!
Smärtan igår kväll gjorde att jag beslöt mig för att medicinera mig själv.
Efter att jag fått min "nattmedicin" så tog jag även en egen Imovane.
Fick några timmars välbehövlig sömn, helt underbart!
Vaknade tidigt.
Det finn ju inte så grymt mycket att göra på ett sjukhus så jag packade mina grejer
och gjorde mig iordning. Kl 07.00 var iaf jag färdig för hemgång...
Men det tog några timmar mer än så förstås.
Men efter utskrivningssamtal med Calle, som för övrigt sa att han lämnade kvar iaf 1.5 meter humor,
samtal med sjukgymnast och ett med dietisten så fick jag äntligen åka hem.
Tina hann hälsa på och säga hej innan. Tack för besöket =)
Och här sitter jag nu.
Mår aningens illa.
Vet inte om det är för att jag ätit för mycket eller för lite.
Får försöka dricka nåt och sen gå och lägga mig.
En ny dag imorrn.
Tack för alla samtal och lyckönskningar!
Jag ville vara speciell
jagad smal & glansigt blek
men med fläckar är Jag född
Jag hade nästan glömt
Jag ville vara spirituell
En gnistrande personlighet
men det kräver att man har
gener & anlag
och det har inte Jag
jagad smal & glansigt blek
men med fläckar är Jag född
Jag hade nästan glömt
Jag ville vara spirituell
En gnistrande personlighet
men det kräver att man har
gener & anlag
och det har inte Jag
Kommentarer
Postat av: Paula
Du lät inte speciellt sammanbiten! ;) Glad över att allt gått så bra! Hoppas att illamåendet försvinner så du får sova! Massa Kramar <3<3<3
Postat av: Eva
jag har inte heller dom generna eller anlag..Men det är iaf skönt att du är hemma igen..Kraaaaaaaaam <3
Trackback