caes

Lönesamtalet gick väl sisådär.
Men jag hade ju inte ens fel där.
Frågan kom halvägs in i samtalet;
"Vad tycker du själv att du är värd?"
Vad svarar man egentligen på sånt? På riktigt?
Jag sa som jag tycker,
Att jag gör ett jävligt bra jobb, är envis,och ser till att jag ror allt som är möjligt iland.
För det gör jag.
Misslyckande har aldrig varit en stor favorit i mitt liv, varken privat eller yrkesmässigt.

Jag fick en schysst höjning,
mer än de flesta tydligen,
och det ar ju bara att tacka och ta emot =)
Däremot fick jag ju en och annan gliring om mitt humör,
hör och häpna!! ;-D

Inget direkt farligt dock,
bara att jag ska acceptera vissa lägen som de är.
Jag sa som det var,
att om lönekriterierna kretsar kring mitt sätt att engagera mig till 100%,
 så får de köpa läget eller göra sig av med mig.

Jag kan faktiskt inte stillatigande godta vissa förhållanden,
och det kommer jag aldrig att göra utan kamp, om det inte känns helt okej för mig.
Jag må vara tvungen att rätta mig efter beslut som tas,
men jag måste få göra min åsikt hörd innan beslutet är fattat.
Den rätten måste man ju ha??
Hur ska man annars kunna påverka någonting?

Men, som sagt, de kan ju inte hålla det helt emot mig ,
då hade jag ju inte fått den höjningen de gav mig..
Så de får nog lyssna på mina åsikter både en och annan gång till!
Jag är den jag är, och det kommer jag alltid att vara.
Garanterat.
Jag kommer inte att bli en tyst mus bara för att vara bekväm i någon annans ögon.
Ni som känner mig vet nog att det är en total omöjlighet ;-)

Är lika trött som en urvarvad Ferrarimotor som haft mig bakom ratten,
så så många ord mer än så här blir det inte ikväll.
Vem vet,
natten är lång, och om "jompa" har bestämt sig för att hålla nån annan sällskap inatt,
så kanske jag klottrar ner lite igen =)