caes

Usch, inget känns bra just nu.
På jobbet iallafall.

Jag har en tjej där som känns som om hon inte är från denna värld.
Hon gör att arbetslusten totalt demoleras,
och det känns som om jag inte ens orkar andas på jobbet längre.

Det hela startade i tisdags.
Hon konstaterade att hon skulle gå hem tidigare.
Frågade inte om det var okej eller nåt,
utan verkligen bara konstaterade "Jag går hem nu".

Som teamplan-ansvarig fyllde jag i hennes ändrade arbetstid,
(vilket jag för övrigt gjort flera gånger, på flera människor, i vår dagbok)
och så var det ju typ inte mer med det.
Iallafall inte förrän dagen efter när hon såg det.
Hon ställde sig och började skälla ut mig efter noter.
Gapa och skrek och totalvägrade lyssna.
Hon sket fullkomligt i att dörrar stod öppna,
och att brukare kom in på kontoret och blev upprörda över hennes uppträdande.
Gång på gång förklarade jag att jag inte är döv, men det verkade inte nå fram.

Dagen efter det sket hon i att komma överhuvudtaget.
Vi fick pissmycket att göra på 2 personal och fick fråga efter hjälp ett plan upp.
Allt det här kom fram till H, som vickar för chefen och hon ringde upp mig.
Hon tyckte att vi skulle ha ett möte och reda ut allting.
Fine, inte mig emot.
Men den här människan bara vägrade.
Tyckte att vi kunde jobba på ändå.
Fine, sa jag igen, skönt att slippa ha en massa möten.

Problemet är bara att hon kommer på fredagen,
och att hennes syn på att reda ut saker inte överensstämmer  med min.
Hon totaldissade mig nämligen hela långa dagen, sa varken hej eller hejdå,
lyssnade och svarade inte på tilltal under hela dagen.
Inte sååå jävla lätt att arbeta då, kan jag säga.
Om hon inte vill prata med mig mer än nödvändigt, så tar jag det gärna.
Jag känner inget behov av att prata med henne heller.
Men man måste väl för fan kunna få svar om man ställer arbetsrelaterade frågor????

Avvaktade iaf över helgen och tänkte att hon nog skulle ha lugnat sig tills idag....
Ack så fel man kan ha!!!
Hon sa inte hej, vägrade att svara på enkla frågor och behandlade mig som luft.
Samtidigt känner man spänningen i luften.
Kan säga att det är förbannat jobbigt att trippa på tå en hel dag för att inte göra något fel.
Att känna att man inte skulle ha varken stöd eller hjälp ifrån hennes sida om nåt skulle hända,
det är ju inte heller en sådär rolig känsla.
Så jag mailade en chef och bad om ett samtal så vi kan rensa luften.
Jag klarar inte av att arbeta på det här sättet. Faktiskt inte.
Tycker inte om att ha ont i magen och inte känna mig trygg på jobbet.
Hur tuff jag än må vara, där går gränsen.

Vi bokade in ett möte imorrn,
och hon skulle säga det till den här människan.
Men genast vägrar hon och säger att hon vill vänta tills vår ordinarie chef är tillbaka.
För hon är redan insatt????
Vad fan är det för skitsnack??
Eller har hon verkligen varit så jävla respektlös att hon stört bossen på semestern??
Usch och fy.....det bara snurrar i skallen.
Men jag säger bara en sak,
Blir det inget möte imorgon,
Då kommer jag att sjukskriva mig.
Jag tänker inte låta mig utsättas för det här en dag till.
Det är inte värt det. Min psykiska hälsa går före henne. Så är det bara!

Jag orkar inte.
Kan inte någon bara komma och ge mig ett nytt jobb???