caes

I torsdags fick jag jobbet.
Hon ringde och sa att de gärna ville ha mig om jag är intresserad.
Jag borde vara världens lyckligaste,
och just då, i det ögonblicket när hon ringde, då var jag det.

Fatta vilken känsla, att först bli uppringd av nån som sett mitt CV, vilket inte är fullkomligt,
som är intresserad av MIG, och vill träffa mig för en anställningsintervju, som går galant,
och efter ett par referenser ringer och säger att de (tom) JÄTTEgärna vill att jag börjar hos dem!
Förstå vilken egotripp!

Jobbet i sig verkar bra, huset där det ligger är helt underbart, det ligger i skogen,...
Jag begärde en hög lön, som jag antar att jag fick igenom, jaa...helt perfekt på alla sätt.
Förutom det kanske viktigaste. Och det är det som gör att jag tvekar.
De börjar med att timanställa...

Det kommer att övergå i en fastanställning så fort det stabiliserats med "gäster",
men fram tills dess då? Tänk om man bara får en veckas jobb under en hel månad?
Vem kan leva med nåt sånt?
Ska ta reda på hur det är med stämpling och sånt. Jag har ju ändå pröjsat a-kassan i flera år,
men aldrig utnyttjat den. Kanske kan man stämpla upp till full tid?

Jag hade hoppats på att kanske kunna få tjästledigt från mitt jobb jag har.
Då har jag möjlighet att komma ifrån allt skit som varit där, men ändå ha det kvar,
och komma tillbaka med nya krafter. För jag älskar mitt jobb som jag har. Så är det ju.
Synd att bara en liten individ så fullständigt kan trasa sönder det...
Men jag får väl se hur det blir med det.

Sömnen dårå...
Har inte fungerat någe vidare, trots piller.
Fast inatt har jag sovit mer än under hela veckan. Först mellan 00-02.55 och sen mellan 04.30-7-30,
helt underbart! Länge sen en natt gick så fort ;-O
Huvudvärken håller dock sitt stadiga tag om min skalle...
Måste vara psykiskt slut efter att ha satt in alla bilder på FB...hehe..

Nähe....nu ka jag fortsätta med vad jag gjort hela veckan.....slappa....

Baj Baj