caes

Japp, i fredags blev det ju klart att jag får jobbet om jag vill ha det.
Har ju velat, eller gör faktiskt fortfarande, om hur jag ska göra.

I måndags hade jag iaf medarbetarsamtal.
Jag vet inte hur många minus i kanten jag har fått efter det,
men jag vågade mig till och med på att kritisera min egen chef, rakt i ögonen.
Lär väl ligga risigt till i löneförhöjningen nu, kan jag tänka.
Men jag anser att ärlighet varar längst,
och det finns väl ingen som vinner på att jag sväljer och håller käft??

Har iaf, som jag förstod det rätt, fått igenom min ansökan om tjänstledigt.
I 2 månader åtminstone.
Alltid en början, och en chans för det nya stället att komma i rätt bana.
Nu återstår bara en träff med nya stället på fredag,
där jag då blir tvungen att säga att jag inte kan börja förrän den 1/1-10.
Men som jag sa till mina chefer,
Kan de inte vänta på mig i 2 månader, så är det deras förlust, inte min.

Känns så jääääävla befriande att ha fått ett jobb som man faktiskt kan tacka nej till,
om det nu skulle behövas.
Det är ju ändå dom som ringt och frågat mig,
Jag är inte beroende av det.
Vääääldigt tillfredställande måste jag säga! =D

Annars är väl allt som vanligt.
Sover knappt och känner mig som ett vandrande lik.
Men nångång ska väl även det vända...

I helgen blir det mys med gubben.
Han har bokat kryssning.
Känns välbehövligt att få komma iväg och släppa vardagen, om så bara för en natt.

Har väl inte så mycket mer att förtälja,
så jag lägger väl av nu..


på återseende...