caes

Idag har jag avgivit ett löfte.
Ett löfte som jag inte vet om jag kommer att kunna hålla.
Ett löfte som gjorde att mina ögon blev tårfyllda.
Ett löfte som gjorde klumpen i magen ännu större.

Ett löfte till min far.

Han sa:
"Vad som än händer, hur det än går,
Lova mig att ni gifter er i som ni ska i sommar"

Vad svarar man på det?
Hur ska jag kunna lova nåt sådant?
Men jag gjorde det, med bävan och ångest.
Jag hoppas innerligt att jag inte sviker honom.

Hur kan han veta hur mina tankar har vandrat?
Mellan hopp & förtvivlan, mellan glädje & sorg.
Hur jag faktiskt allvarligt har funderat på att ställa in allting?
Hur??


Känner mig trött, ledsen och jävligt låg nu







Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så