caes

Det finns en tid för att leva och en tid för att dö.
Jag hoppas innerligen att min egen död kommer jävligt plötsligt och förbannat oviss.
Kan just nu inte ens tänka klart.
Vill bara att när mitt eget slut närmar sig,
att det gör det med stormsteg, just då och där, och om väldigt länge,
och utan min vetskap.

Annars måste man ju börja spara pengar till avlivning i ett annat land,
och jag suger fett på att spara pengar.
Har iaf skaffat mig en försäkring mot alla former av cancer nu,
så resan bort är väl i princip garanterad.
Det enda jag kan hoppas på isåfall är att jag är kapabel nog att köra bil själv.
För dö i ett flygplan som kraschar, är än så länge,
trots allt, den största rädslan jag kan känna.
För om det så vore, så kan jag inte påverka det alls, och det är verkligen en mardröm!

För att kunna ta in alla saker som kommit mig nära idag,
så har jag bestämt mig för att skita i att ta det där jävla pillret ikväll.
Jag och U, på jobbet, pratade om sängfösare, tidigare idag.
Eller var det igår? Vi pratade om ifall jag hade provat det, men det har jag inte.
Så idag har jag tagit mig ett lååångt skållhett bad och ett glas vin.
Men jag vågar inte kombinera det med mina "knockoutpiller".

Fattar ni...
I förrgår tog jag mitt piller...eller om det var i förrförrgår...lite suddigt där.
Dagarna bara försvinner.
Men i vilket fall som helst, så hade jag tagit mitt piller.
Blev sugen på nåt salt, och skulle hämta jordnötsringar.
Så långt kommer jag faktiskt ihåg. Har även ett minne av att jag faktiskt åt några oxå.
Men innan det, när jag hämtade dem, så hade jag rasat i trappen upp.
Skålen hade gått sönder och det fanns säkert j-ringar överallt.
Men där är det heeeelt jävla svart. Kommer inte ihåg ett skit.
Jäääääävligt läskigt, med tanke på att jag faktiskt var helt nykter.

Känns som om mina farhågor om piller inte har förbättrats,
och mitt hopp står nu till A, tokbotaren den 21a.
Vet inte om jag har sån stor tilltro till såna heller,
men vad fan, jag får väl ge det ett försök.
Önskar bara att det inte var så många dagar kvar tills dess.
Börjar känna mig som "Espen", min lilla underbara majssnok som jag hade.
Vill bara krypa ur skinnet och bli en ny Camilla, större och starkare.

Fy faaan vad jag svamlar.
Men skitsamma,
ni stackare är väl vana och härdade vid det här laget,
så ni har förhoppningsvis somnat
Men iaf, Såna piller gillas ICKE!

Vill inte var med längre...
'








Ensamheten, ensamheten
Hårt mot hårt mot ensamheten
Ensamheten, ensamheten
Hårt mot hårt mot ensamheten