caes

Jag har hållit mig sysselsatt idag. Hela dagen. Allt för att slippa tänka på morgondagen. Och det har väl funkat sådär. Men nu kan jag inte göra så mycket mer. Och då tränger sig allt så jävla inpå. Alla känslor blir så påträngande, så outhärdliga, så starka. Allt jag undvikit under dagen verkar bara ha samlat kraft för att slå ner mig från fotknölarna. Jag vill inte vara med längre. Kan ni inte förflytta mig tillbaka till den 3 juli? Tänk att få uppleva all den lyckan igen, och tänk att få ha lilla pappa där vid min sida igen. Jag tror inte att jag fixar morgondagen. Jag kommer att klappa ihop. Eller få nåt jävla spel. Faan...hjälp mig någon! Pappa! Varför var du tvungen att gå vidare redan nu? Du var inte klar här än! Vi älskar ju dig! Man får inte bara lämna dem som älskar en såhär. Det är inte rättvist!