caes

Ja...för 1 år sen, ungefär vid den här tiden började jag väl så sakteliga börja vakna ordentligt till liv.
Tina kom på en snabb visit,
och Stefan kom därefter med ett stort fång röda rosor & Stieg Larsson-triologin.
Hade väl skapligt ont,
men fick ju morfin som smärtstillande, så det var rättså överkomligt ;-)

Mycket har hänt under det gångna året, med mig då, rent personligen.
Rent psykiskt känns det som jag börjar komma ifatt.
Ryggen är mycket bättre, även om den gör sig påmind ibland.
Huvudvärken finns ju kvar, fast den har väl kanske inget med vikten att göra.

Jag har tappat 40 kg,
och för första gången i mitt liv känns det enbart kul att handla kläder!
Förr var det alltid med ångest och dödslängtan man letade efter kläder,
i butik efter butik, med gråten i halsen och föraktet mot sig själv.

Nu kan jag göra som Stefan.
Gå in i en affär, se nåt snyggt, ta med mig det, UTAN att prova,
pröjsa, gå hem och använda det med glatta livet.
Fatta känslan!!

Lovade ju att kanske våga sätta in före & efter bilder på 1årsdagen.
Känns som om modet sviktar lite just nu dock...haha
Jag kanske ska ändra rubriken eller åtminstone lägga dit en varningstext för
"extremt starka bilder" hehe...
Tar en cigg emellan nu & funderar klart....
.....
.....
.....

Jaja, det får väl bära eller brista.
Och nu har jag ändå varnat känsliga läsare.....

                         Detta är taget 23 februari 2009...


Likaså detta....


Så fullkomligt svårt att förstå detta....


Det här är taget 40kg och 11 månader senare, den 18 januari 2010....


likaså detta då....



Jag vet inte om ni kan förstå hur stor omställning det här är.
Om ni inte varit med om den själv.
Alla....eller rättelse där, Många, klagade om att jag inte förtjänade detta,
att jag inte var tillräckligt fet, att jag inte var tillräckligt....fan vet jag.
Det här är iallafall min revansch mot alla dessa nej-sägare.
Sug på den ni! HA!


Sådär ja....
Nu ska jag fortsätta med käket,
skämmas lite för mig själv,
och jaga sjukvårdspersonal...


Kommer säkert med ett helt annat inlägg senare,
och förmodligen med en dystrare ton.
Håll till godo med det här så länge,
och skratta er gärna fördärvade,
för det gjorde jag när jag hittade korten.

Kram på er