Omtumlande och obegripligt...
Han verkar väl bra... men nånstans inom mig så känner jag mig inte nöjd.
Jag undrar fortfarande en hel massa som är svårt att få fram när pappa är med.
Hur prognosen ser ut,
risken för återfall,
hans egen ork och kondition.
Han skulle dra ihop till ett vårdplaneringsmöte med biståndsbedömmare osv...
Doktorn var iaf snäll och lyssnade på våra kram om hemtjänst och färdtjänt.
Strålning av nacken kommer att åpbörjas snarast möjlit och pågå under några veckor,
vid 10 tillfällen.
Efter det får han "vila" en sväng innan det är dax för cellgiftsbehandling.
Beräknas vara "färdigbehandlad i början/mitten på juni.
Lagom till allt annat som rusar i skallen....
Var på möte med några från slandö imorse.
Har fårr svar på de flesta av frågorna.
Han ska maila en offert med allt inbakat, så fort som möjligt.
Min erfarenhet av just hans "fort som möjligt" kan dröja rättså länge...
Får hoppas på att det går fortare än vanligt...
Kan inte beskriva hur jävla sjuk den här situationen känns.
Ena sekunden känns det som om man ska börja gråta hejdlöst och tröstlöst.
I nästa sekund ska man känna sig lycklig och se frameot alla planer.
Har nog inte kännt mig såhär kluven på väldigt länge.
Låg.....jävligt låg.
Tom...jävligt tom.
Trött...så jävla trött.
Sover som en som är jagad.
På helspänn och med ena ögat öppet typ.
Rasar ihop av trötthet snart.
Gå till doktorn känns inte som en vidare ide´.
Vill man ha nåt så tror de bara att man vill bli sjukskriven eller knarkare.
Orkar inte med det.
Får hålla ihop tills jag stupar....
Ensamheten, ensamheten
Hårt mot hårt mot ensamheten
Ensamheten, ensamheten
Hårt mot hårt mot ensamheten
Ett helt nytt ljus ger oss nytt hopp
Men även skuggorna blir större nu
Och inget är sig längre likt
När du känner att du orkar och vill får du komma hit ner o vila upp dig lite. Kanske går att slappna av lite... Prata lite o sånt.
Vi tänker på er. Kraaaaam i massor <3<3<3
Nämen,darling...
Stackars pappa o alla ni andra..
Tänker på dig massor...
Finns 5-6km ifrån,anytime..
Lots of love...
Kraaaaaam <3 <3 <3
Kram <3<3<3
Man kanske kan få ett eget möte med doktorn,via telefon eller nåt? Man kan ju alltid fråga,för jag tycker oxå det är jobbigt att undra saker och inte kunna fråga när pappa är med..Speciellt när han själv inte verkar förstå allvaret typ..Eller så vill han inte förstå,eller vågar inte..Jag vet inte..Kram! <3
