Vansinnigt...

...Irriterande att inte kunna sova!
Igår natt låg både jag och Stefan och bara snurrade i sängen.
Inatt sov nog han lite bättre, men inte jag.
Det sticker och kryper i foten hela tiden, skitjobbigt!
Igår natt trodde jag att det berodde på att jag hade lindan kvar på foten,
och tog bort den, men det hjälpte inte nämnvärt.
Igår la jag mig utan den, men det spelade visst inte heller nån roll.
Vilken jävla tur att jag inte är gipsad!

Förutom stickningarna & sånt, så känns foten iaf lite bättre,
och det är ju bra.
Orka gå omkring såhär??
I synnerhet med de fördömda kryckorna när man ska ut.
Förutom att man får skitont i handflatorna, så är de i vägen.
Man kan inte bära nån påse, man kan knappt svara i mobilen om den ringer,
och igår började tant Agda på typ 85+ tycka synd om mig för att det ser svårt
och jobbigt ut att gå med kryckor. Själv tyckte hon att det var nog så jobbigt att
släpa på sin rullator när det var så halt. Men hon är ju så illa tvungen,
eftersom hon bröt lårbenshalsen för 7 månader sen,och det tar verkligen tid att läka...
...bla bla bla....

Pappa då...
Där fortsätter alla dessa provtagningar och undersökningar.
Igår blev han först utsatt för både gastroskopi och endoskopi.
Som plåster på såren fick han även åka ner på ytterligare en skelettröntgen.
Jag ifrågasatte hans sköterska, jag menar, med alla dessa grejer de gör,
så MÅSTE de ju ha hittat nåt som gör att de fortsätter att utreda honom så grundligt??
Fast hon var väldigt försiktig med att uttala sig om nåt whatever.
De kanske har lärt sig efter att ha pratat vitt och brett om både tumörer och metastaser?
Vi enades iaf om att vi syskon skulle få komma och träffa läkaren för ett samtal.
Så på fredag ska vi dit.
Ser inte framemot det...

Över till annat...
Syster yster har väl precis blivit av med agrafferna nu.
Vad skönt det måste kännas för henne!
Kommer ihåg frihetskänslan när de försvann!
Man kunde röra sig fritt, utan att vara rädd för att fastna i tyget på tröjan eller nåt.
Och utan klämmorna så känner man sig friskare.
De har säkert tagit midjemått och vikt oxå.
Ska bli kul att höra hur mycket det har minskat nu.
Det syns iaf hur mycket som helst redan, tycker jag iaf!

Fan, vi känns ju som rena hälsofamiljen....
Lindade fötter, undersökningar dagarna i ända och borttagningar av agraffer....
Finns mer att tillägga, men vet inte om det skulle vara uppskattat av den omnämnde...

Ska fylla på mitt kaffe, ta lite painkillers och vitaminer och sedan hoppas på att dagen
har något trevligt att erbjuda....

  


Säg ditt namn
Och din hand den öppnas och sluts
Du lever din dröm, i ett band, du lever din dröm
Och det är då jag önskar att jag kunde hålla käften
Tysta pessimisten, bara vara din vän
En stilla bön om lugn igen
Att slippa ta besluten


Kommentarer
Postat av: Tina

Man kan ju hoppas att ni snart får vara friska & krya allihopa & att allt löser sig på bästa sätt.



massa kramar

2010-02-10 @ 12:42:54
URL: http://tinaleiding.se
Postat av: Tina

Det gick inget vidare med radhuset, vi fick det inte, stod som nr 2, surt som faan, men det är bara att leta vidare....



Kramar

2010-02-14 @ 01:24:43
URL: http://tinaleiding.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0