caes

Japp, idag blev det dax för en vårdplanering.
Men det var nog den sämsta jag varit med om.

Har deltagit i flera vårdplaneringar,
förvisso med mina brukare då,
men jag trodde i min enfald att vårdplaneringar i allmänhet såg ungefär likadana ut...
Ack, så fel man kan ha...

Först visades vi in i ett litet kyligt rum, där redan pappa, en biståndsbedömare och en arbetsterapeut satt.
Sen satt vi där i nästan 20 minuter och väntade på doktorn & sköterskan som vi antog skulle vara med.
Till slut gick biståndstjejen iväg och kollade efter de andra.
Tillbaka kommer hon med pappas "sköterska för den här dagen", vilken bara hade träffat pappa som hastigast tidigt samma morgon. Hon sitter där och har ingen aning om vad hon gör där.
Det var iallafall den uppfattningen hon gav mig.

Doktorn har inte tid att närvara, för han går ronden????
Men hallå....det är ju de som bestämt tiden?
De andra bad sköterskan att berätta om pappas diagnos och mående.
"-Ja Frank, du har ju lungcancer....eehh...men.....eehh...vänta, jag måste läsa lite i mina papper....."
MEN FÖR HELVETE???

Jag & mina syskon fick istället berätta om pappas sjukdom, om metastaser, om mående, om behov.
Ska det verkligen vara så??
Hon smet iväg efter en stund och kom tillbaka med doktorn, som enbart kunde klämma ur sig att pappa inte bör vistas utomhus pga halkrisk och annat för tillfället. Att de ansåg att han är utskrivningsbar from idag??
Jag kanske är helt bakom flötet, men alltså. Han kan knappt röra sig, halkrisken gör att han inte får gå ut,
ramla kan han göra hemma, och ett fall kan göra honom förlamad för resten av livet.
Han kan få hemtjänst from måndag. Hur får doktorn ihop det hela??

Vi sa att vi inte kan vara till nån större tjänst förrän på söndag.
Så jag hoppas verkligen att de inte bara skriver ut honom och skickar hem honom i en taxi redan ikväll...
För de är så jävla värdelösa på att ringa och berätta saker, så vi skulle väl inte få veta nåt förrän han väl vore hemma. Och då skulle det samtalet garanterat komma från honom själv.
Orkar inte ens fortsätta berätta...
IDIOTER!!!!

Samtidigt blir jag så jävla ledsen, arg, besviken..och lite till på pappa.
Han har inte förstått allvaret med det här.
Han vill förmodligen inte göra det heller, och vågar inte.
Men fan, det finns gränser...

Är bara så jävla trött på allt det här. Orkar inte....



Hoppas att ni alla andra har överlevt gårdagens blogg...jag ser väl hur många läsare det finns kvar...


Ska ruttna i ett hörn och vänta på att duschen blir ledig.
Skriva en lista på alla miljoner saker jag har att göra imorgon.
Ångrar bittert att jag lovade att täcka upp på jobbet imorrn...









Dad, I hate to tell ya
Sometimes I wanna to slap you in the face
But Dad, I gotta tell ya
If you were gone, Id´miss ya