Fucking Ego
Det är så jag känner mig just nu, och det ger mig feta vibbar om att vara så där äckligt Egocentrisk, och det är en av de få egenskaper som jag verkligen kan avsky hos alla andra. Och då är det egentligen inte ens för min egen skull. Eller, jo, lite kanske.
Pappa mår skit och lite till. Men det enda jag har kraft att göra just nu, är att hänvisa till bröllopet. Och när jag nu börjar tänka på det gör det ont inom hela mig. Jag vet att han inte vill utebli, men kanske måste, och jag har lovat honom att inte ställa in, vad som än händer. Och det får mig tyvärr, att tänka på andra "närstående" som jag har hade kunnat klara mig utan. Nån som aldrig har lyft ett finger för att hjälpa mig. Varför ska hon komma och hyckla. När nån annan hellre hade kommit för att den verkligen menar nåt med det?
Jag fattar inget av livet längre.
Jag var så nära till tårar på jobbet idag. Minst 2 ggr. Först av en brukare, där jag inte kan gå in på detaljer. Men sedan även av chefen. Hon sa nåt som jag inte ens reflekterat över. Att jag på möhippan hade levt upp och varit den jag var förut. Innan alla tråkigheter. Det är ju sån jag vill vara, och det är sån jag alltid varit. Behöver komma tillbaka dit. Kan säga att med den inlevelsen hon berättade detta, så fick jag blinka i 180. Varför är jag inte sån nu? Självföraktet ligger nära nu. Fy fan
Sjukt trött på ALLT!
Trött på att inte kunna sova, på mitt jobb, på alla måsten, men mest av allt trött på pappas jävla sjukdom och alla dessa förbannade bakslag som sveper en över kanten gång på gång!!!
Sova: Funkar fortfarande skitdåligt. Under "semesterveckan" preppade jag mig med lite extra sovpiller. Sov förvisso några fler timmar, men fortfarande långt ifrån bra. Känner mig slutkörd in i benmärgen.
Och veckan som varit, sen jag började jobba igen har varit värre än värst. Har sovit allt som allt 5 timmar sedan i söndags natt. Verkligen underbart!!!
Jobbet: Kommer tillbaka till jobbet, inte pigg och full av energi kanske, men glad att vara tillbaka. Men glädjen försvann minst sagt fortare än Clabbe kan säga "hur mår du", på sitt snabbaste sätt.
Får ta hand o tvätten till en av "mina" brukare. Just den grejen är ju inget problem. Men när jag kommer in till henne och ser BERGET med kläder, ja, då försvann fanimej all min arbetsgladje. Jag har alltså varit ledig i 9 dagar. Under dessa 9 dagar så har hon haft tvättstugan minst 3 gånger. Tror ni att de har orkat bemöda sig med att följa henne till tvättstugan 1 endaste jävla gång??? Hon har renbäddning av sängen 1 gång i veckan...tror ni att det fanns några skitiga sängkläder i tvätten??????
Man blir ju bara sååååååååååååååååååååååå jääääääääääääääävla less!
Hon är inte en person som vägrar eller gnäller. Hon hjälper gladeligen till att fixa med tvätt och renbäddning. De har förmodligen inte ens hjälpt henne med att påminna om att städa 2 ggr i veckan heller. Duschat har hon ju, OTROLIGT NOG, fått göra eftersom det fanns ombyten i tvätten för hela den tiden jag varit borta, det brukar annars vara standard att jag får göra det när jag kommer, fast jag jobbar kväll..för hon "vägrar"?? Inte en endaste av mina kolleger orkar fan joobba på riktigt. Enda gången de låtsas göra något vettigt och inte hänger framför datorn eller i telefonen är när chefen är nere hos oss. Näe, då springer de runt som små ihärdiga råttor och ska visa hur jäävla bra just DE är på att jobba. Sen har de mage att klaga på andra? Näe, fyyyyy faaaaan, vad irriterad jag blir!!!
Det gjorde inte humöret bättre igår,
när man själv fick springa runt som ett skållat ollon medans de andra 2 satt och gjorde nada på kontoret.
Drämde in disken och frågade spydigt om det gjorde nåt om jag gick och tog en cigg. Jag sket förvisso i att vänta på ett svar och gick iaf...
Usch...känner hur ilskan, irritationen och frustrationen börjar bubbla i mig igen..mäste fan ta ett snack med bossen tror jag. Orkar inte ha det såhär iaf, inte när jag inte får betalt för det!
Måsten: Jaa...bröllopet närmar sig med fetkliv. Dagarna går alldeles för fort! Fast ändå...det känns som om vi har läget rättså bra under kontroll ändå =) Hoppas jag...
Pappas sjukdom: Tar mig in vidare på gårdagen... När jag precis hade samlat mig för att kunna gå in till mina kollegor igen så ringer min far.
Det enda jag från början hör i luren är en så hjärtskärande gråt, så att mitt hjärta nästan stannar.
Han är ledsen, rädd och lämnad helt ensam efter ett besked om att den där jävla förbannade cancern har spridit sig igen. Han känner sig dödsdömd och ber oss alla barn att komma för ett sista farväl. Jag försöker lugna honom, medans jag själv bryter ihop, och jag kan lova er, att det är en jävligt svår uppgift....
Lovar att komma så fort jag kan, säger att jag älskar honom och att vi måste fixa det här på nåt sätt, och sen lägger vi på. Sen bröt jag ihop ordentligt. Tårar rann, andnöd och en kropp som kändes som den skulle skaka sönder. Vad i helvete gör man liksom? Kan han inte bara få liiiiiite jävla lugn och ro nån endaste jävla gång??
Chefen kom in och pratade lite med mig. Sa att hon skulle skjutsa mig dit på en gång om jag ville, att jag åtminstånde skulle gå hem.Att jag skulle vara ledig imorrn (läs idag) Hon var gullig till tusen.
Ringde bror efter en stund. Pappa skulle ringa honom oxå, men hade inte gjort det än. Bror som precis skulle på tjänsteresa, ställde in det och kom och hämtade mig istället, och lillasyster, sen åkte vi upp till pappa.
Han var fortfarande ledsen och grät flera gånger. Vi syskon fick iaf prata med inte bara en, utan 2 läkare efter varandra, och pappa var med under det sista samtalet. Den/de nya metastaserna finns i ländryggen. De ligger såpass till att de trycker mot benmärgen och på så vis stör nerverna, som i sin tur leder till all den värk han på siståne haft i rygg & ben. De har som mål att strålbehandla detta så fort det blir möjligt, och då kommer pappa, förhoppningsvis, att slippa smärtan iaf. Det är ju bra men allt känns för jävligt ändå.
Om brukarna kännner såhär när de mår dåligt, då kan jag med all säkerhet säga att jag vet hur mina brukare känner sig i sina värre skov av sin schitzofreni, för jag känner mig förbannat schitzofren just nu. Ena sekunden lycka, nästa sekund total misär.
Hur fan pallar folk att leva såhär?? Vill bara rymma från hela skiten!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Om jag ska lämna allt det onda för att övergå till något trevligare kanske?
Fast även det gjorde förvisso jävligt ont i drygt 21 timmar för 12 år sedan... ;-)
Mitt lilla hjärtegull Fliszan blir ju faktiskt hela 12 år idag!
Det är sjukt vad tiden går fort!
Tur är ju ändå att det bara är barnen som blir äldre;-D
Hon har fått en hel drös med fina presenter, både idag och i söndags när hon firade sin födelsedag hemma hos Staffe. Usch, vad bortskämda barn man har egentligen!
Fast det gör inget. Jag har som avsikt att alltid försöka ge dem det mesta möjliga.
För det var inte jag bortskämd med. Inte förrän jag började tjäna mina egna pengar iaf...
Har skrivit nog för ikväll. Dusch och försök står på schemat nu.
Tack & godnatt
Sova: Funkar fortfarande skitdåligt. Under "semesterveckan" preppade jag mig med lite extra sovpiller. Sov förvisso några fler timmar, men fortfarande långt ifrån bra. Känner mig slutkörd in i benmärgen.
Och veckan som varit, sen jag började jobba igen har varit värre än värst. Har sovit allt som allt 5 timmar sedan i söndags natt. Verkligen underbart!!!
Jobbet: Kommer tillbaka till jobbet, inte pigg och full av energi kanske, men glad att vara tillbaka. Men glädjen försvann minst sagt fortare än Clabbe kan säga "hur mår du", på sitt snabbaste sätt.
Får ta hand o tvätten till en av "mina" brukare. Just den grejen är ju inget problem. Men när jag kommer in till henne och ser BERGET med kläder, ja, då försvann fanimej all min arbetsgladje. Jag har alltså varit ledig i 9 dagar. Under dessa 9 dagar så har hon haft tvättstugan minst 3 gånger. Tror ni att de har orkat bemöda sig med att följa henne till tvättstugan 1 endaste jävla gång??? Hon har renbäddning av sängen 1 gång i veckan...tror ni att det fanns några skitiga sängkläder i tvätten??????
Man blir ju bara sååååååååååååååååååååååå jääääääääääääääävla less!
Hon är inte en person som vägrar eller gnäller. Hon hjälper gladeligen till att fixa med tvätt och renbäddning. De har förmodligen inte ens hjälpt henne med att påminna om att städa 2 ggr i veckan heller. Duschat har hon ju, OTROLIGT NOG, fått göra eftersom det fanns ombyten i tvätten för hela den tiden jag varit borta, det brukar annars vara standard att jag får göra det när jag kommer, fast jag jobbar kväll..för hon "vägrar"?? Inte en endaste av mina kolleger orkar fan joobba på riktigt. Enda gången de låtsas göra något vettigt och inte hänger framför datorn eller i telefonen är när chefen är nere hos oss. Näe, då springer de runt som små ihärdiga råttor och ska visa hur jäävla bra just DE är på att jobba. Sen har de mage att klaga på andra? Näe, fyyyyy faaaaan, vad irriterad jag blir!!!
Det gjorde inte humöret bättre igår,
när man själv fick springa runt som ett skållat ollon medans de andra 2 satt och gjorde nada på kontoret.
Drämde in disken och frågade spydigt om det gjorde nåt om jag gick och tog en cigg. Jag sket förvisso i att vänta på ett svar och gick iaf...
Usch...känner hur ilskan, irritationen och frustrationen börjar bubbla i mig igen..mäste fan ta ett snack med bossen tror jag. Orkar inte ha det såhär iaf, inte när jag inte får betalt för det!
Måsten: Jaa...bröllopet närmar sig med fetkliv. Dagarna går alldeles för fort! Fast ändå...det känns som om vi har läget rättså bra under kontroll ändå =) Hoppas jag...
Pappas sjukdom: Tar mig in vidare på gårdagen... När jag precis hade samlat mig för att kunna gå in till mina kollegor igen så ringer min far.
Det enda jag från början hör i luren är en så hjärtskärande gråt, så att mitt hjärta nästan stannar.
Han är ledsen, rädd och lämnad helt ensam efter ett besked om att den där jävla förbannade cancern har spridit sig igen. Han känner sig dödsdömd och ber oss alla barn att komma för ett sista farväl. Jag försöker lugna honom, medans jag själv bryter ihop, och jag kan lova er, att det är en jävligt svår uppgift....
Lovar att komma så fort jag kan, säger att jag älskar honom och att vi måste fixa det här på nåt sätt, och sen lägger vi på. Sen bröt jag ihop ordentligt. Tårar rann, andnöd och en kropp som kändes som den skulle skaka sönder. Vad i helvete gör man liksom? Kan han inte bara få liiiiiite jävla lugn och ro nån endaste jävla gång??
Chefen kom in och pratade lite med mig. Sa att hon skulle skjutsa mig dit på en gång om jag ville, att jag åtminstånde skulle gå hem.Att jag skulle vara ledig imorrn (läs idag) Hon var gullig till tusen.
Ringde bror efter en stund. Pappa skulle ringa honom oxå, men hade inte gjort det än. Bror som precis skulle på tjänsteresa, ställde in det och kom och hämtade mig istället, och lillasyster, sen åkte vi upp till pappa.
Han var fortfarande ledsen och grät flera gånger. Vi syskon fick iaf prata med inte bara en, utan 2 läkare efter varandra, och pappa var med under det sista samtalet. Den/de nya metastaserna finns i ländryggen. De ligger såpass till att de trycker mot benmärgen och på så vis stör nerverna, som i sin tur leder till all den värk han på siståne haft i rygg & ben. De har som mål att strålbehandla detta så fort det blir möjligt, och då kommer pappa, förhoppningsvis, att slippa smärtan iaf. Det är ju bra men allt känns för jävligt ändå.
Om brukarna kännner såhär när de mår dåligt, då kan jag med all säkerhet säga att jag vet hur mina brukare känner sig i sina värre skov av sin schitzofreni, för jag känner mig förbannat schitzofren just nu. Ena sekunden lycka, nästa sekund total misär.
Hur fan pallar folk att leva såhär?? Vill bara rymma från hela skiten!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Om jag ska lämna allt det onda för att övergå till något trevligare kanske?
Fast även det gjorde förvisso jävligt ont i drygt 21 timmar för 12 år sedan... ;-)
Mitt lilla hjärtegull Fliszan blir ju faktiskt hela 12 år idag!
Det är sjukt vad tiden går fort!
Tur är ju ändå att det bara är barnen som blir äldre;-D
Hon har fått en hel drös med fina presenter, både idag och i söndags när hon firade sin födelsedag hemma hos Staffe. Usch, vad bortskämda barn man har egentligen!
Fast det gör inget. Jag har som avsikt att alltid försöka ge dem det mesta möjliga.
För det var inte jag bortskämd med. Inte förrän jag började tjäna mina egna pengar iaf...
Har skrivit nog för ikväll. Dusch och försök står på schemat nu.
Tack & godnatt
Tillbaka till verkligheten...
Det är sjukt vad dagarna går fort! Om mindre än 6 timmar så är man tillbaka på jobbet igen. Och jag kommer att vara trött, som vanligt :s Kroppen vägrar att komma till ro och låta mig få sova lite. Jobbigt as hell!
Idag har vi varit inne på Debaser Medis och firat hjärtat som fyller 35 år idag. Det var nån typ välgörenhets gala, Bajen Aid. De hade storbildstv och visade Bajens match. De vann, och Stefan var såklart lyrisk. Förutom matchen så hade de lite lotterier, i vilket vi blev lottlösa, och framträdanden av en massa olika artister, och så kom hela laget dit och "hälsade på" en snabbis.
Vi var dock lite sega efter gårdagen, och var hemma igen redan kl.23.15. Vilket kanske var lika bara eftersom vi ska jobba imorgon...
Igår var vi på Tbs och kollade på Rabalder som spelade. Måste ju se att vår "solist" är i form för bröllopet ;-) Och det var han såklart!
Jaha...mer då? Allt verkar gå enligt planerna när det gäller bröllopet, och det känns ju bra. Börjar dock känna av lite nerver nu. Det är stort det här, väldigt mycket större än jag har trott eller inbillat mig. Hoppas att nerverna håller. Inte bara under bröllopet, utan hela vägen till Egypten oxå. Flygturen närmar sig ju med stormsteg, den med, och det ser jag Inte framemot!
Nähe, nu orkar jag Inte skriva någe mer. Det är väldigt tidskrävande att blogga genom mobilen...
Puss på er!
Semester???
Den här veckan har jag semester,'fast än så länge har jag inte märkt av det.
Har rusat runt som en tok i massor av affärer hela dagen, för att hitta sånt som fattas.
Fast jag tror att jag fått ihop det mesta nu faktiskt, och det känns väldans bra! :-)
Fast kroppen verkar inte må så bra.
Benen värker, magen låter, ögonen svider och huvudet sprängs snart.
Har tagit en varm dusch i bristen på ork att ta ett hett bad och ska snart krypa i säng.
Helgen gick fort som vanligt.
I fredags var det dags för Stefans svensexa =)
De kidnappade honom tidigt på morgonen på väg till jobbet.
Gissa om han blev snopen! hehe
Det blev frukost ute på Lida, där han skulle ha fått bada och tagit baddaren,
men i brist på väder så fick det bli Huddinges badhus, och då med riktiga simlärare som såg till att han fixade baddaren "på riktigt", iklädd endast en borat dräkt *asg*
Sen flöt hans dag på med bowling, ögonbrynsnoppning, middag osv...
Ramlade in full som en kastrull hemma på morgontimmarna, men glad & nöjd :-)
Jag & Nenny satt och fnulade lite på bordsplaceringen när "gubbarna" var iväg.
Jäklar var svårt det är!!!
Men jag tror att vi har fått ihop det ganska så bra nu iaf. Den fick godkänt av älskling.
På lördagsmorgonen bar det av till Vällingby,
där jag lämnade min klänning för att bli uppsydd. Fick ett sms samma kväll om att den var klar,
så på söndagen hämtade jag den. Ååååååeeeeeee....den är sååååååååååååååå fin!
Vill gifta mig nu!
Men jag får vänta 19 dagar till......
Jahaaa....finns det någe mer att berätta?
Verkar inte så...det står iaf helt still i skallen.
Imorgon tänker jag ta sovmorgon!
Hoppas jag. Sen ska jag mest bara ta det lugnt. Hoppas jag.
Måste köpa skor med och till barnen bara...men det blir ju på eftermiddagen =)
Nattinatti
Har rusat runt som en tok i massor av affärer hela dagen, för att hitta sånt som fattas.
Fast jag tror att jag fått ihop det mesta nu faktiskt, och det känns väldans bra! :-)
Fast kroppen verkar inte må så bra.
Benen värker, magen låter, ögonen svider och huvudet sprängs snart.
Har tagit en varm dusch i bristen på ork att ta ett hett bad och ska snart krypa i säng.
Helgen gick fort som vanligt.
I fredags var det dags för Stefans svensexa =)
De kidnappade honom tidigt på morgonen på väg till jobbet.
Gissa om han blev snopen! hehe
Det blev frukost ute på Lida, där han skulle ha fått bada och tagit baddaren,
men i brist på väder så fick det bli Huddinges badhus, och då med riktiga simlärare som såg till att han fixade baddaren "på riktigt", iklädd endast en borat dräkt *asg*
Sen flöt hans dag på med bowling, ögonbrynsnoppning, middag osv...
Ramlade in full som en kastrull hemma på morgontimmarna, men glad & nöjd :-)
Jag & Nenny satt och fnulade lite på bordsplaceringen när "gubbarna" var iväg.
Jäklar var svårt det är!!!
Men jag tror att vi har fått ihop det ganska så bra nu iaf. Den fick godkänt av älskling.
På lördagsmorgonen bar det av till Vällingby,
där jag lämnade min klänning för att bli uppsydd. Fick ett sms samma kväll om att den var klar,
så på söndagen hämtade jag den. Ååååååeeeeeee....den är sååååååååååååååå fin!
Vill gifta mig nu!
Men jag får vänta 19 dagar till......
Jahaaa....finns det någe mer att berätta?
Verkar inte så...det står iaf helt still i skallen.
Imorgon tänker jag ta sovmorgon!
Hoppas jag. Sen ska jag mest bara ta det lugnt. Hoppas jag.
Måste köpa skor med och till barnen bara...men det blir ju på eftermiddagen =)
Nattinatti
Man kan ju bli vansinnig för mindre...
Tröttheten slår mig som en betongbalk i skallen, dag som natt, och ändå jävlas den med att aldrig hålla i natten igenom. Man kan ju bli galen för mindre... *suckar djupt*
Jag som tycker om att ha det varmt och gosigt när jag sover, hetsas av en hetta som gör att jag tar av mig täcket. Ca 30 sekunder senare skakar jag tänder. Vad fan är det för idioti?
Känner för att slå nån dum jävel på käften, men olyckligtvis finns det ingen sån i närheten :(
Helgen som var då... Den var hur trevlig som helst. Iaf lördagen. Jobbade ju fredagskvällen. Kom hem, lagade middag åt oss och tog det sen allmänt lugnt.
Tidig uppgång på lördagen för att åka till Tälje och lära oss några danssteg. Gick förvånadsvärt bra. Nu gäller det ju då förstås att öva i hundraåttio, vilket hitills gått jävligt dåligt. En trevlig fest i Gnesta avslutade dagen iaf :)
Söndagen spenderade jag på jobbet, måndagen likaså,även tisdagen. Nåt kul idag var iaf att lite beställda bröllopsattiraljer kom med posten...och med det lite mer stress.
Så mycket att göra, och så lite tid! Måste boka tid med tjejen som ska sy upp min klänning, beställa bukett, fixa naglarna, se över mina små hjärtans kläder. Tror inte att klänningarna jag köpte kommer att passa i färgen. Får ta en ordentlig koll imorgon. Sen ska skor inhandlas till dem, osv. Kan nog hitta på en massa måsten hela natten :-S
Har 20 timmar kvar att avverka på jobbet den här veckan, innan jag äntligen får lite välbehövlig vila. Om jag nu hinner vila. Måste sola bort "linnet" jag fått på ryggen oxå. Inte så snyggt när jag är baraxlad. Fan, nu fick jag en deja vu känsla. Skrev jag samma sak i förra inlägget, eller har jag bara tjatat om det muntligen? Jaja, skitsamma :-S
Gympasalen i Storvreten brann ner igår kväll oxå. Slår vad om att den självantände vid för många tankar på Curre & Birgit ;) Kändes trots allt något vemodigt att se hela skiten brinna ner till grunden... Nähe, om man skulle hitta på nåt vettigt att göra? Nej visst fan, det är ju mitt i natten, 03.12 för att vara exakt...*suckar igen*
Möhippa
Ser att det är 2 veckor sen jag skrev sist.
Dagarna rusar fram och jag hinner inte riktigt med!
I fredags var det visst dax för möhippan!
Jag hade gjort upp värsta planerna om att åka in och testa & ta hem min underbara klänning,
men det blev uppskjutet genom att bara öppna dörren till mitt hem efter jobbet.
Ett rungande "SUPRICE!" av 10 glada brudar mötte mig innanför dörren!
Eva, Madde, Tessan, Tina, Jessica, Jennifer, Paula, Sanna, Jeanette, Stina & självklart Jenny,
hade fixat och trixat under dagen, dessa underbara människor!!! ( och även om du inte var med Camilla, så hörde jag att du hade varit med och sponsrat, gulle dig!!)
Fick en rejäl chock, tårarna sprutade, kroppen skakade, fick ett glas champagne i ena handen och en packlista i andra. Hade 10 minuter på mig att fixa packningen.
Sen fick jag en kasse med kläder & skor, som jag oxå fick 10 minuter på mig att byta om till.
Och vilka kläder! Hahaha, jag har nog aldrig varit såååå jävla rosa i hela mitt liv!
Fick en spargris i ena handen, en färdigpackad Björneväska i den andra
och en tillhörande skylt att hänga runt halsen med texten:
"Bidra med en peng till min fantastiska bröllopsklänning
För jag vill inte behöva gå klädd såhär på mitt bröllop.
Tack!"
Sen traskade vi igenom hela Tumba C till pendeltåget. Många skratt blev det på vägen!
På tåget fick jag gå runt och skramla med bössan. Fick lite napp, men mest en massa blickar *s*
Rättså pinsamt var det förstås oxå, men det var ju bara att bita ihop, le litegrann och dricka en skvätt ;-)
Hoppade av på Söder, käkade lite mat, och sen blev det lite jobbigare...
Rätt som det var fick jag öronproppar, hörselkåpa och ögonbindel.
Sen sprang de runt med mig.
Stannade till, fick en cigg, sen slog jag i benen. De glömde visst att säga till att jag skulle lyfta på dem typ en halvmeter för att komma in i (fick jag veta sen) stor taxi.
Åkturen i den kändes mest som ett evigt snurrande och skumpande,
men till slut var vi framme vid "slutdestinationen" och jag fick äntligen ta bort alla grejer så att jag kunde höra & se nåt igen...och vi var på Birkaterminalen! Woohooo, kryssning liksom!
Innan påstigning var det tullkontroll,
och den fastnade jag ju såklart i!
Förstå hur pinsamt det kändes när de öppnar min Björne resväska, och överst på bomull,
i den ligger en sån där snorre med drickbart i. Han lyfte försiktigt på bomullen och hittar en banan,
2 redbull, handbojor med rosa ludd, en smoothie & nötter.
Han skrattade lite och sa bara " Det ser ut som att du får fullt upp ikväll" och så fick jag gå...hahaha
På båten fick jag lite olika uppdrag, förutom pengainsamlandet, som faktiskt blev nästintill 1900kr till slut,
en var att få klippa av tvättlapparna från killarnas kalsonger,(20st), samla 20 autografer på 10 min, och sen att få 3 män att bjuda mig på en drink. Vid kvällens slut så hade jag nog lyckats med det mesta.
Fick även sjunga lite, vilket ledde till att jag tappade bort min röst ;-D
Fick i efterhand höra att fler uppdrag var planerade, men glömdes bort,
vilken otur typ....eller not! ;-)
Ett sagolikt dygn! Missar säkert att skriva om en hel massa,
men å andra sidan,
de flesta som läser det här var ju ändå med ;-D
Tack för två av de bästa dagarna av mitt liv! Älskar er! <3 <3 <3
Annars då...?
Pappa ligger inne igen. Hann vara hemma i 9 dagar den här gången.
Har höga infektionsvärden, feber & skitont i ryggen.
De misstänker att det eventuellt kan vara en ny metastas.
Bakslaget jag väntat på, kom ungefär i det ögonblicket som läkaren sa det.
Vad mer kan man säga?
Det får faaaaan vara nog nu!
Ingen av oss vill ha det såhär.
Enough is enough liksom...
Själv är jag lika slut som en uppklippt tandkrämstub efter den här veckan.
Först party heeeela helgen,
sen ingen sömn på hela veckan kombinerat med fullt ös på jobbet.
Jag har nog varit allt utom genomtrevlig.
Sätter min tilltro på att jag får sova lite mer snart, annars pallar jag fan inte nåt.
Ikväll har vi haft besök av Tarzan.
Vi har fnulat lite på musiken till bröllopet.
Känner på mig att det här blir jättebra!
Känner oxå på mig att det är dax för en dusch & sen sängen.
Imorgon är det danskurs kl 10 i Södertälje & på kvällen fest i Gnesta.
På söndag jobbar jag kväll och sedan rullar det på mån-fre.
Men efter fredagens arbete är jag iaf fri & ledig i 9 underbara dagar!
Då ska jag passa på att vila upp mig, ordna med "allt det sista" & försöka
skaffa mig lite brunare nyans på kroppen. Sen jag var nere i E-tuna sist,
så har jag lyckats skaffa mig ett "vitt linne" på ryggen.
Inte så snyggt kanske, med tanke på att jag ska vara baraxlad...
Jaha, nähe...det var väl allt för ikväll
Puss på er alla underbara människor i mitt liv! <3
Dagarna rusar fram och jag hinner inte riktigt med!
I fredags var det visst dax för möhippan!
Jag hade gjort upp värsta planerna om att åka in och testa & ta hem min underbara klänning,
men det blev uppskjutet genom att bara öppna dörren till mitt hem efter jobbet.
Ett rungande "SUPRICE!" av 10 glada brudar mötte mig innanför dörren!
Eva, Madde, Tessan, Tina, Jessica, Jennifer, Paula, Sanna, Jeanette, Stina & självklart Jenny,
hade fixat och trixat under dagen, dessa underbara människor!!! ( och även om du inte var med Camilla, så hörde jag att du hade varit med och sponsrat, gulle dig!!)
Fick en rejäl chock, tårarna sprutade, kroppen skakade, fick ett glas champagne i ena handen och en packlista i andra. Hade 10 minuter på mig att fixa packningen.
Sen fick jag en kasse med kläder & skor, som jag oxå fick 10 minuter på mig att byta om till.
Och vilka kläder! Hahaha, jag har nog aldrig varit såååå jävla rosa i hela mitt liv!
Fick en spargris i ena handen, en färdigpackad Björneväska i den andra
och en tillhörande skylt att hänga runt halsen med texten:
"Bidra med en peng till min fantastiska bröllopsklänning
För jag vill inte behöva gå klädd såhär på mitt bröllop.
Tack!"
Sen traskade vi igenom hela Tumba C till pendeltåget. Många skratt blev det på vägen!
På tåget fick jag gå runt och skramla med bössan. Fick lite napp, men mest en massa blickar *s*
Rättså pinsamt var det förstås oxå, men det var ju bara att bita ihop, le litegrann och dricka en skvätt ;-)
Hoppade av på Söder, käkade lite mat, och sen blev det lite jobbigare...
Rätt som det var fick jag öronproppar, hörselkåpa och ögonbindel.
Sen sprang de runt med mig.
Stannade till, fick en cigg, sen slog jag i benen. De glömde visst att säga till att jag skulle lyfta på dem typ en halvmeter för att komma in i (fick jag veta sen) stor taxi.
Åkturen i den kändes mest som ett evigt snurrande och skumpande,
men till slut var vi framme vid "slutdestinationen" och jag fick äntligen ta bort alla grejer så att jag kunde höra & se nåt igen...och vi var på Birkaterminalen! Woohooo, kryssning liksom!
Innan påstigning var det tullkontroll,
och den fastnade jag ju såklart i!
Förstå hur pinsamt det kändes när de öppnar min Björne resväska, och överst på bomull,
i den ligger en sån där snorre med drickbart i. Han lyfte försiktigt på bomullen och hittar en banan,
2 redbull, handbojor med rosa ludd, en smoothie & nötter.
Han skrattade lite och sa bara " Det ser ut som att du får fullt upp ikväll" och så fick jag gå...hahaha
På båten fick jag lite olika uppdrag, förutom pengainsamlandet, som faktiskt blev nästintill 1900kr till slut,
en var att få klippa av tvättlapparna från killarnas kalsonger,(20st), samla 20 autografer på 10 min, och sen att få 3 män att bjuda mig på en drink. Vid kvällens slut så hade jag nog lyckats med det mesta.
Fick även sjunga lite, vilket ledde till att jag tappade bort min röst ;-D
Fick i efterhand höra att fler uppdrag var planerade, men glömdes bort,
vilken otur typ....eller not! ;-)
Ett sagolikt dygn! Missar säkert att skriva om en hel massa,
men å andra sidan,
de flesta som läser det här var ju ändå med ;-D
Tack för två av de bästa dagarna av mitt liv! Älskar er! <3 <3 <3
Annars då...?
Pappa ligger inne igen. Hann vara hemma i 9 dagar den här gången.
Har höga infektionsvärden, feber & skitont i ryggen.
De misstänker att det eventuellt kan vara en ny metastas.
Bakslaget jag väntat på, kom ungefär i det ögonblicket som läkaren sa det.
Vad mer kan man säga?
Det får faaaaan vara nog nu!
Ingen av oss vill ha det såhär.
Enough is enough liksom...
Själv är jag lika slut som en uppklippt tandkrämstub efter den här veckan.
Först party heeeela helgen,
sen ingen sömn på hela veckan kombinerat med fullt ös på jobbet.
Jag har nog varit allt utom genomtrevlig.
Sätter min tilltro på att jag får sova lite mer snart, annars pallar jag fan inte nåt.
Ikväll har vi haft besök av Tarzan.
Vi har fnulat lite på musiken till bröllopet.
Känner på mig att det här blir jättebra!
Känner oxå på mig att det är dax för en dusch & sen sängen.
Imorgon är det danskurs kl 10 i Södertälje & på kvällen fest i Gnesta.
På söndag jobbar jag kväll och sedan rullar det på mån-fre.
Men efter fredagens arbete är jag iaf fri & ledig i 9 underbara dagar!
Då ska jag passa på att vila upp mig, ordna med "allt det sista" & försöka
skaffa mig lite brunare nyans på kroppen. Sen jag var nere i E-tuna sist,
så har jag lyckats skaffa mig ett "vitt linne" på ryggen.
Inte så snyggt kanske, med tanke på att jag ska vara baraxlad...
Jaha, nähe...det var väl allt för ikväll
Puss på er alla underbara människor i mitt liv! <3
