caes

Imorgon är det tillbaka till arbetet som gäller.
Får väl se hur det går.
Helgen var alldeles för kort,
och sömnen har inte blivit direkt stabil måste jag erkänna.
Fast lite bättre sover jag ändå.
Somnar fort och får sova ett par timmar på raken innan
jag vaknar och börjar vrida på mig.
Skönare än ingen sömn alls...

Humöret är lika svängit som en eka på ett stormande hav.
Ena sekunden är jag ganska lugn,
för att i nästa explodera som en landmina.
Jobbigt, både för mig sjlv och min närmsta omgivning...
Jag har tur som har Stefan som står ut med mig.
Vad skulle jag väl göra utan honom???
Egentligen förtjänar han så mycket bättre.
Bara det bästa.
Och det kan omöjligt vara jag...

Söndagen var ju till för återhämtning.
Kan inte säga att jag kommit så långt än.
Har nog fortfarande mest fullt upp med fredagens ämne.
Det är tydligen inte så lätt att ta sig igenom alla dessa hinder.
Även om jag trodde det.
Men men,....jag får väl ta dagen lite som den kommer ett tag.
Har ju en hel del framför mig...

Imorgon ska pappa in till Sös och sin första strålning.
Hoppas att det inte blir alltför tungt för honom.
Man ska tydligen inte reagera så mycket på strålningen,
men det återstår ju att se...
Hoppas bara att det funkar och biter på det onda...

Nähe.... orkar inte med det här nu.
Ska ta en dusch, mina piller och sen hoppa i bingen.
Måste ju orka med hela dagen imorrn.
Usch...känns lite tufft att gå tillbaka.
Hoppas att man slipper undan alla frågor.
Har ingen lust att prata om allt det här med mina kollegor.
Har inte så stor lust att prata med nån faktiskt =(






Och bakom murarna vid ån lämnar jag spår
Jag skrev mitt namn i vattnet
Så du vet var jag finns