Slutkörd!

Det är så jag känner mig.
All over. Slut.

All energi är som bortblåst.
Huvudet orkar inte med alla tankar.
Kroppen orkar inte med i tempot.
Känner mig död både psykiskt & fysiskt.

Det är maj.
Det är min månad, vår månad.
Min & Stefans.
När vi brukar rymma bort en vecka från allt,
och bara finns till för varandra.
Ge varandra ny ork, ny lust, ny energi...
Hade det funnits en gud,
så hade han sett till att jag vann något på trisslotten jag köpte idag.
Jag vill bort.
JAG MÅSTE BORT!

Det är underbara veckan i maj som vi,
brukar få en välbehövlig paus ifrån allt.
Så blir det ju inte i år,
och jag undrar, verkligen undrar, på allvar,
hur jag ska orka med allt utan denna återhämtnings paus?

Det är den som gett mig kraft & ork att fixa & trixa de senaste åren.
Den som gett mig en liiiten frist ifrån alla måsten.
Och hade gud funnits,
så hade han vetat att det här året,
heeeela det här jävla året hitills har varit en stor prövning för oss alla.
Och att jag hade varit väl förunnad en vecka från allt runtomkring.
Det är vi alla, inte bara jag,
men jag kan ju bara prata för mig själv...

Pappa mår iaf hyffsat bra.
Han rör på sig och har kommit tillbaka till "sin" avdelning.
Men inte ens där vågar jag slappna av och glädjas helt.
Väntar fortfarande på att de ska svepa undan våra ben när vi minst anar det.

Jobbet...
Ja, vad fan ska man säga??
Man jobbar arslet av sig hela dagarna.
Man gör allt för att göra alla nöjda.
Men allt som oftast är det tydligen inte gott nog,
inte tillräckligt mycket, inte tillräckligt bra.
Nån löneförhöjning syns inte till,
men det spelar ingen roll.

Kommunen sparar, och hur hårt jag än jobbar,
hur mycket mer energi jag än lägger ner än många andra,
så ligger jag ändå lägre än dem.
Jag älskar mitt jobb,
men jag skulle gärna vilja bli belönad i lönekuvertet, hellre än
med tomma ord då & då, om vilket bra arbete man utför.
Bara för att man gått en kurs i ledarskap eller nåt...
Eller raka motsatsen annars.
Att man inte gör allt på en gång bara för att nån tycker det.
Fy fan, så less jag blir.



Jag vill bort, jag vill bort, jag vill bort, jag vill bort, jag vill bort, jag vill bort, jag vill bort, jag vill bort, jag vill bort, jagvill bort, jag vill bort, jag vill bort, jag vill bort, jagvill bort, jag vill bort, jag vill bort, jag vill bort, jag vill bort...
Jag måste få komma ifrån!






GE MIG STYRKA!


Kommentarer
Postat av: Paula

Kan inte erbjuda dig en utlandssemester men du är alltid välkommen hit! Saknar dig! Kram <3

2010-05-05 @ 08:56:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0