Tala är silver, Tiga är guld...
När ska man gå efter det ordspråket egentligen?
Var hos A idag.
Var ärlig och sa hur jag kände.
Att det är svårt att prata, att öppna sig,
att man känner sig som en förrädare när man berättar vad man tycker.
Att det är jobbigt att lämna ut sig.
Att vara svag.
"Jag kan själv" ,
har alltid varit mitt motto här i livet.
Att vägra tillförlita sig på nån annan.
Man blir bara sviken, besviken & bedragen.
Det är iallafall min erfarenhet.
Jag hatar att känna mig svag!
Vi pratade iaf om det här,
och jag kanske har fått lite fler synsätt på det hela.
Det sitter långt inne,
och det kommer att dröja,
men en vacker dag kanske jag till och med kan be om hjälp.
Jag har ju ändå kommit en bit på vägen...
Hälsade på pappa innan jag åkte till A.
Han var pigg & fräsch.
Vi snackade lite allmän skit och fikade.
Troligen får han komma hem nångång nästa vecka,
det får tiden & prover utvisa....
Skönt att se att den största smärtan verkar vara borta!
Ringde och frågade efter min klänning idag.
Den har inte kommit än,
men borde enligt expediten vara på ingång vilken dag som helst!
Lovely!
Tänk att det bara är 2 månader kvar...
Tiden går alldeles för fort....
Ska göra som barnen nu, tror jag.
Borsta tänderna & försöka sova.
Känner mig helt urholkad...
Du vet inte var jag varit
Du vet inte vem jag är
Vet du alls vem du varit?
Vet du ens vem du är?
