Sån är jag, och så känner jag mig.Är så less på den här jävla magen jag tvingas släpa på.I ett ynkligt läge bönade och bad jag Stefan att ringa upp dem. Om de inte tror mig, nog Fan borde de kunna lyssna till min man? Han är ju den stackarn som måste leva med mig?? Sköterskan skulle be doktorn ringa mig. Han kanske skulle ringa Stefan istället? C-L.L ringde mig idag iaf. Hade som väntat inte pratat med nån kollega än, men skulle återkomma... Men där avkrävde jag ett svar. HUR länge ska jag förvänta mig att det dröjer tills vi hörs igen? 3 månader? Ett halvår? Ett år,10?? Han sa dock inom en vecka. Jag kommer att räkna dagarna!Glada Hudik då...Blev en trevlig tillställning,trots att jag kände mig lite obekväm i sällskapet till en början. Jag är ju inte sådär överpopulär bland ett helt stort gäng på jobbet, kan man väl säga. Vi har dock arbetat en del på den fronten. För ska jag vara helt ärlig...så har jag kanske inte haft guds högsta tankar om en del heller..Nu känns det rätt okej ändå.Bra resa på många dätt med andra ord :-)Såå...ikväll har jag legat i sängen och umgåtts med min cp-mage. Doktorn lovade att skicka ett nytt recept på painkillers, men glömde visst det i vanlig ordning. Meeen...det som inte dödar, det härdar. Jag måste Fan vara minst diamant vid det här laget.Men skit i det. Imorgon kommer vår nya kyl & frys :-D Vilket påminner mig om att jag måste ut på FB nu och ragga reda på en VVSare ;-)Ååe...det kommer att bli så fint när vi väl e klara <3 Jag veti Fan varför den envisas med att hamna på sniskan, men vänd på datorn vettja! ;-)Tjingeling!
Jag veti Fan varför den envisas med att hamna på sniskan, men vänd på datorn vettja! ;-)Tjingeling!