caes

Alla tankar kommer alltid,allihop på en gång. Jag försöker värja mig emot dem, men misslyckas totalt varje gång.

Nångång ibland, så känner jag mig stark. Sträcker på mig och känner " fan, jag kommer att klara det här!"

Sen räcker det med ett sms så sprattlar man som en skalbagge på rygg och kommer ingenstans. Nu är jag osäker på allt igen.

Inget känns bra. Inte den där förbannade resan ens. Hade ju hellre varit hemma. Men inte ensam. Om nån är avundsjuk så kommer jag vara utomlands utan en enda peng i fickan på två dagar. Så mycket inte råd hade jag med den resan, 

Hahaha, sjukt jävla illa allting..

Nu kommer tårarna igen...

"You were my religion
I gave you my soul
But it was the light
You were my obsession
I gave you all control
I didn't know your heart was cold and made of stone"