caes

Samma skit, varje natt, varje dröm.

Jag har nån som hjälper mig att sortera tankarna nu. Skulle behöva henne dygnet runt dock

Jag kastar skit.

Jag får mer än behövligt tillbaka.

Just nu. Ångesten äter upp mig. På riktigt.

Jag har sagt till alla mina närmsta att finns det inget bättre för mig måste jag resa bort.

Kan inte sitta här själv i skogen hela jul och nyår.

Man tror att de närmsta ska svara 

Fan, bra för dig!

Men verkligheten är inte så 

Tjejerna anklagade mig för att vara självisk för att jag valde bort kanske två timmar av alla helger.  P undrar vem jag ska åka med??

Hade hellre åkt med honom än ensam

Alla tankar bara fladdrar fritt.

Vågar man skriva dem öppet längre?

Utan att få skit?

Min inre oro äter upp mig oavsett.

Det är svårt att andas och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Allt är fokuserat på en sak.

Och det är inte mig. Inte jag. 

"Remember when you swore