Tiden rusar ifrån oss

Jag har inte orkat läsa
tillbaka så mycket.
Det gör för ont. 
Som allting annat. Här och nu.
Kanske hittar jag åter lusten till ord, lusten till att leka med dem. Så att man kan relatera.
 
Just nu är jag dock trasigare än någonsin.
Gråter konstant, känns det som, 
och har nyss förlorat mitt hela liv.
 
vet inte hur det ska beskrivas bättre,
men ni som sett en riktig skördetröska.
Ni förstår.
Mina två senaste år hamnade där nyss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0