caes

Är trött som en jag vet inte vad...
Tror faktiskt att en sömngångare känner sig piggare än vad jag gör just nu...

Sover, vaknar, sover, vaknar, sover, vaknar, sover, vaknar, sover, vaknar....
Det är väl jag i ett nötskal just nu.
Hade jag hetet skalman nu, så hade det ju iaf varit ett sköldspaddeskal med legitim sovklocka....

Jag blir bara så förundrad.
Folk lägger sig i, de berättar saker, de kommer med goda råd, de tycker, och de tänker.
De berättar för MIG vad som sägs runt omkring.
Eller vad de själva tänke och tycker...

Jag själv kan bara tycka och tänka såhär...

Jag är sååå jävla glad för er alla som står på min sida och stöttar mig till 100%

(och ni är så många så jag faktiskt nästan blir gråtmild.
,nej inte bara nästan...jag grinar faktiskt på riktigt i min ensamhet...)

Jag blir på riktigt....jävligt rörd!



Det som känns lite sorgligare.....är faktiskt att de bara berättar det för mig.
Eller i andra hand.
Inte för de som faktiskt har makten att göra något?
Hur kommer det sig att folk är så in i norden fega jämt,
så att de inte vågar stå upp för vad de tycker, tänker, ser eller hör?
Man vågar berätta saker för mig, men inte för de som bestämmer?

Det kanske är mitt eget största problem....
Tycker jag en sak, så säger jag den.
Jag står för den, oavsett konsekvenserna.
Varför är det då så lätt för andra att bara.....fan, nu tappade jag bort mig.

Faan...men ni vet vad jag menar va?
Alla säger så mycket, de har hört, de har sett, de vet...osv...
Men ingen vågar stå för det och säga det inför den som kan göra skillnad.
Vad är det som är så farligt liksom??
Oavsett mina konflikter med Henne,
så är jag ju inte rädd för att hon ska hoppa upp och bita mig i strupen?

Vilket teoretiskt sätt skulle vara skitsvårt eftersom hon är längre än mig och isåfall skulle behöva böja sig.....


Ååååååååeeeeeeee......jag önskar att jag vore långt härifrån!
Känner mig ensam, ledsen och uppgiven.
Och Stefan är i Oskarshamn.
Kan inte ens krypa in i hans famn och känna mig räddad från hela världen.
Det suger fett!

Ibland önskar jag nästan att jag vore troende.....
för de satarna får ju fan svar jämt..... Bläääääääää











All Hope Is Gone

Kanske är dags att återuppta bloggandet såhär efter sommaren?
Såg nyss att jag inte har bloggat på 2½ månad typ...
Så ni har väl rentav gett upp "hoppet"....

Finns säkert en hel del att skriva om, att berätta om, hur sommaren har varit osv,
men jag vet inte om jag har lust och ork.
Den var bra.

Lillasysters bröllop var jättefint och hon var så vacker!
Det får ju en att undra vilka mirakel som krävs för att man ens ska komma i närheten av den skönheten.
Lindas bröllop var minst lika fint det,
och hon var oxå så vacker.
Fick mig att börja önska mig ännu fler mirakel...

Sen var ju semestern över,
och nu har man detta mardrömslika läge framför sig.
Arbetssituationen har inte förändrats ett dugg.
Jag har nu haft 2 möten,
det första samma dag som jag kom tillbaka efter semestern, med enbart sektionschefen.
Det kändes som att det gick ganska bra, och som att hon faktiskt lyssnade på mig.

Sen kom Hon tillbaka. Hon fick oxå gå på möte.
Efter mötet kommer Hon ner och säger att S-chefen har sagt att bara Hon och jag ska sätta oss ner och prata med varandra.
Men FÖR FAAAN,
s-chefen verkar inte ha lyssnat på ett ord jag har sagt??
Jag har berättat att jag inte vill vara själv med Henne,
varken i samtal eller på arbetsplatsen.
Ringde s-chefen och talade om  att jag vägrar sitta i ett möte själv med Henne.
Det resulterade i mötet som var idag.

De tycker på fullaste allvar att jag bara ska glömma och gå vidare,
att jag ska bortse från alla Hennes jävla lögner och jobba på som vanligt.
Hon satt till och med och nekade till allt som Hon sagt.
För i helvete,
en annan chef satt ju med och hörde varenda jävla lögn som Hon hasplade ur sig???
Jag sa bara som jag tycker och känner.

Jag kan inte jobba med en människa som kan kasta ur sig lögner utan att blinka och tänka på konsekvenser.
Att jag är rädd för att vara själv med Henne eftersom jag inte har den blekaste aning om vad Hon kan tänkas hitta på nästa gång. Att jag inte kommer att kunna känna mig trygg någonsin igen, med Henne i närheten.

Det enda Hon kunde komma på att säga var " Vad är du ute efter? Att jag ska få sparken?"
Inte en ursäkt, inte ett medgivande. Ingenting.
Då sa jag bara att jag skiter i Hennes anställning,
att JAG har bett om förflyttning, för att JAG ska kunna utföra ett bra arbete.
Jag skiter väl för fan fullkomligt i Henne??

S-chefen sa att hon ska tänka under veckan.
Senast på fredag ska jag få besked om hur det kan bli.
Jag har sagt att jag kan tänka mig ETT annat ställe,
blir det inte dit jag kan tänka mig, så säger jag upp mig.

Jag vägrar att svälja en hel drös med lögner.
Hur högre chefer kan göra det,
är ett stort mysterium för mig.
Faktiskt






        
 Ge mig en vinterdrog
 Ge mig sommarsnö
 Kom nu, jag är kroniskt låg
 Bara mörkret hörs
 I ditt öga dansar stormar små
 Men det är du som för
 I döda vinkeln ser jag allt du gör