caes

Känslor som spelar, känslor som gör ont. Känslor som rör sig, känslor som speglar. Känslor som triggar, känslor som får en på rätt väg, känslor som får en att hata, rentav avsky. Känslor att försöka älska sitt eget ego.

Allt är ett kaos inom mig. En stor ohanterlig orkan, tsunami, jordbävning.. och ännu mer i denna kropp. En sån stark längtan efter nåt förbjudet, en sån stark känsla, efter nåt man inte får tänka eller ens kännas vid. En så enorm längtan till att bara få inre frid. Att slippa smärta. All smärta.

Du lämnade mig. Du, mitt allt. Kvar av mig finns bara ett skal. Ett eko, Av nåt som fanns. Av nåt jag överlevde på. Av nåt som hjälpte mig genom allt. Att tappa dig gjorde att jag tappade allt. Jävla älskade ego!

Jag saknar dig, min lilla självkänsla, mitt lilla självförtroende, det som räddade mig från alla andra känslor. 

Snälla kom tillbaka till mig, som den oförstörda lilla knäppa Camilla jag en gång var.

Jag saknar mig! 

Även efter uppbrott.

Du blockade mig. Du är ett jävla as.

Och jag hoppas verkligen att just du läser detta. Och jag hoppas att du mår sämre än jag. Dra åt helvete