Semesteruppehåll....

Kanske är dags att återuppta bloggandet såhär efter sommaren?
Såg nyss att jag inte har bloggat på 2½ månad typ...
Så ni har väl rentav gett upp "hoppet"....

Finns säkert en hel del att skriva om, att berätta om, hur sommaren har varit osv,
men jag vet inte om jag har lust och ork.
Den var bra.

Lillasysters bröllop var jättefint och hon var så vacker!
Det får ju en att undra vilka mirakel som krävs för att man ens ska komma i närheten av den skönheten.
Lindas bröllop var minst lika fint det,
och hon var oxå så vacker.
Fick mig att börja önska mig ännu fler mirakel...

Sen var ju semestern över,
och nu har man detta mardrömslika läge framför sig.
Arbetssituationen har inte förändrats ett dugg.
Jag har nu haft 2 möten,
det första samma dag som jag kom tillbaka efter semestern, med enbart sektionschefen.
Det kändes som att det gick ganska bra, och som att hon faktiskt lyssnade på mig.

Sen kom Hon tillbaka. Hon fick oxå gå på möte.
Efter mötet kommer Hon ner och säger att S-chefen har sagt att bara Hon och jag ska sätta oss ner och prata med varandra.
Men FÖR FAAAN,
s-chefen verkar inte ha lyssnat på ett ord jag har sagt??
Jag har berättat att jag inte vill vara själv med Henne,
varken i samtal eller på arbetsplatsen.
Ringde s-chefen och talade om  att jag vägrar sitta i ett möte själv med Henne.
Det resulterade i mötet som var idag.

De tycker på fullaste allvar att jag bara ska glömma och gå vidare,
att jag ska bortse från alla Hennes jävla lögner och jobba på som vanligt.
Hon satt till och med och nekade till allt som Hon sagt.
För i helvete,
en annan chef satt ju med och hörde varenda jävla lögn som Hon hasplade ur sig???
Jag sa bara som jag tycker och känner.

Jag kan inte jobba med en människa som kan kasta ur sig lögner utan att blinka och tänka på konsekvenser.
Att jag är rädd för att vara själv med Henne eftersom jag inte har den blekaste aning om vad Hon kan tänkas hitta på nästa gång. Att jag inte kommer att kunna känna mig trygg någonsin igen, med Henne i närheten.

Det enda Hon kunde komma på att säga var " Vad är du ute efter? Att jag ska få sparken?"
Inte en ursäkt, inte ett medgivande. Ingenting.
Då sa jag bara att jag skiter i Hennes anställning,
att JAG har bett om förflyttning, för att JAG ska kunna utföra ett bra arbete.
Jag skiter väl för fan fullkomligt i Henne??

S-chefen sa att hon ska tänka under veckan.
Senast på fredag ska jag få besked om hur det kan bli.
Jag har sagt att jag kan tänka mig ETT annat ställe,
blir det inte dit jag kan tänka mig, så säger jag upp mig.

Jag vägrar att svälja en hel drös med lögner.
Hur högre chefer kan göra det,
är ett stort mysterium för mig.
Faktiskt






        
 Ge mig en vinterdrog
 Ge mig sommarsnö
 Kom nu, jag är kroniskt låg
 Bara mörkret hörs
 I ditt öga dansar stormar små
 Men det är du som för
 I döda vinkeln ser jag allt du gör


RSS 2.0