caes

ser jag fram emot morgondagen..

Pappa ska opereras imorgon bitti.
Steloperera nacken, närmare bestämt.
Metastasen och andra förändringar har gjort hans nacke skör.
Det är därför han har sån smärta,och svårt att röra sig.

Hälsade på honom tidigare idag.
Han var ganska lätt i sinnet ändå.
Men han uttryckte också sin rädsla över operationen.
Och även om jag inte sa det till honom,
så är jag ganska rädd jag med.

Allt har ändå gått ganska "smärtfritt" ett tag.
Även  om han åkte in på sjukan igen.
Jag väntar bara på att de ska komma och sopa undan benen för oss igen.
Från ingenstans, just när lugnet börjat lägga sig lite.

Nerverna kommer att ligga utanpå kroppen imorgon.
Vid minsta signal från telefonen så kommer man väl att studsa som en pingisboll.


Kan inte allt bara bli som vanligt igen???


Jävlars, nu blixtrar det och åskar som attan,
Hurra! Sommaren är på ingång!